Innan Kyuss slog världen med häpnad hade Fatso Jetsons medlemmar redan lagt grunden. Inaveln känner inga gränser inom den här scenen, men jag vill inte riktigt gå in på den här. Det räcker att jag berättar att det är Josh Homme som nu släpper Fatso Jetsons femte på sin etikett Rekords Rekords. Cirkeln är sluten. Alla är nöjda. Även jag.

”Crual & Delicious” är nämligen ett alldeles utmärkt album. Och jag förstår varför Josh Homme släpper det. Så här har en del grejer som han släppt ifrån sig också låtit. Men tro inte därför att det här är dussinvara som smakar russin. För då är du fel ute. För trots givna influenser och nötta riff låter ”Crual & Delicious” hela tiden smart och lite eget. Lite som Clutch möter Masters of Reality. Både skruvat och bluesrockigt. Fast ökenrock.

Kanske sparkar de riktiga monotonipuritanerna bakut under resans gång, men jag har personligen inga problem med små (eller stora) utsvävningar. Så länge det görs bra och underhållande. Jag har heller inga problem med rena instrumentallåtar. De passar så väl i sammanhanget att jag knappt tänker på att en del låtar saknar sång. ”Drinkin Mode” kanske sticker ut lite grann med sitt galna blås, men annars är det mesta vardagsmat och delar av en helhet som alla som tröttnat lite på stagnationen inom genren borde ta del av.

Lite munspel och södernsväng borde inte avskräcka, och bluesen förnärmar väl ingen? Inte när det svänger så pass hårt som det här gör. Då borde ingen vara besviken. Punkattityd varvad med psykedelia är underhållande.

Kanske passar inte skivan alla tillfällen. Vissa dagar kan jag tröttna rätt fort, men det hör till. Produktionen kräver lite av lyssnaren och är inte bara jämntjock fuzzmatta. Positiv egenskap hos en skiva som gör att den räcker längre.