dagensskiva.com

48 timmar

Gästrecension

Neil Young: Harvest
Harvest (CD) Neil Young
1972
Warner
9/10

Nationalepos i altcountryland

Lyssna

Sök efter skivan

Tidaholm, vår, 90-tal.

Jag föll en söndag. Det var året då Kalles Kaviar blev norskt, Mona Sahlins kontokortaffärer avslöjades och solvarvet då den första Beatles-skivan på 25 år släpptes.

Men det var framför allt året då jag hörde ”Harvest”.

Gårdagens läskeblaskgroggars kolysyra verkade ha förflyttat sig in i huvudet och brusade som Ume älv bakom skallbenen när jag första gången lät Neil Youngs mästerverk från 1972 bekanta sig med stereon.

Någonstans i bakgrunden, i mitten av ”A man needs a maid”, slog kyrkklockorna in till förmiddagsgudstjänst i Svenska Kyrkan.

Det var en magisk stund.

Den som hört ”A man needs a maid” vet att den textmässigt innehåller ett svårtolkat budskap. Men den vet framför allt att det är en avskalad balladbomb med en kraft större än Iraks samlade kärnvapenresurser, enligt Bush Junior. Och det är ingen kinapuff, inte.

En symfoniorkester backar upp Youngs jordiga och avskalade röst en bit in i låten. Det är en mäktig känsla. ”Maaaaaan, man needs a maid”.

Pling-pling-pling.

Svenska Kyrkans klockspel frälste ”Harvest” den där förmiddagen. Och fick med mig på köpet med musik större än Neil Youngs polisonger.

Och det är stort.

Förbaskat stort.

Neil Young har rykte om sig att vara en sjuhelvetes gringubbe. Den bilden skulle en oinvigd lätt kunna ställa upp på om de sett grottbjörns-Young gå bananas på scenen i en av hans mer larmiga stunder. Med en brinnande gitarr tjutande så att megapollisarna darrar i ljudvågorna har han fått beteckningen grungefarfar. Rock-Young vet hur man hanterar distorsion och kan allt som oftast förvandla det trasiga och det larmiga till berörande, vackert och nära.

Men en schizofren mystik surrar kring fenomenet Young. För en sentida upptäckare av youngsk tonkonst som jag, som kanske föga förvånande inleddes med spåret ”Rockin' in the free world”, var det en stor upplevelse att upptäcka att Neil Young är en musikaliskt schizofren countryrocker.

Young har två sidor, eller möjligen tre. Den tredje, som på sin tid fick hans skivbolag att stämma honom för att ”inte låta tillräckligt mycket Neil Young”, är hans dåliga sida. Efter att ha hört Neil Youngs synth- och rockabillyplattor ”Everybody's Rockin'” och ”Trans” är jag benägen att hålla med hans skivbolag. Han borde fått skaka galler.

Men, bortsett från dessa skumma utflykter är Youngs musikaliska tillhörighet fortfarande suddig. Det är inte självklart att han är en rockartist. Och det är heller inte givet att han spelar country.

Tom Petty och John Mellencamp var också delvis tidigt ute och petade i gränslanden mellan rock och country. Det lät inte alls så jordigt och koskitdoftande High Chaparall som det mer tryggt countrymärkta artister som Hank Williams, George Jones, Johnny Cash och Steve Earle levererat genom åren.

Young kan snarare ses som en trendsetter och kung i den alternativa countryns land. Och ”Harvest” är dess nationalepos.

Det skulle förvåna mig föga om Ryan Adams har dess omslag inramad på väggen, med en sliten bönepall därunder.

Anslaget på ”Harvest” är svallande, naket och varmt. Men mitt i det lågmälda är det också vansinnigt explosivt. Young sjunger om ensamma losers hopplöshet på ett sätt som får Ulf Lundell att springa och gömma sig bland dammet under sängen och kallsvettas.

Örebro, höst, 2000-tal.

Jag sätter plattan i skivspelaren och tänker tillbaka. Någonstans tycker jag mig höra kyrkklockorna slå igen i bakgrunden. Sista spåret tonar ut och jag är tillbaka i verkligheten.

Jag inser att jag sitter och kliar mig själv i polisongerna.

Claes Petersson

Publicerad: 2002-10-19 00:00 / Uppdaterad: 2002-10-19 00:00

Kategori: Dagens skiva, Gästrecension, Lördag, Recension | Recension: #1674

41 kommentarer

ja. Varför inte?

Mare Oregistrerad 2002-10-19 00:00
 

Ume älv brusar inte har inte brusat och kommer aldrig att brusa, så det så. Avesta forsen brusar – Karl Jularbo

Men visst är den bra Harvest, visst…

Kar Nillson Pysling Oregistrerad 2002-10-19 00:12
 

men gram parsons då?

dessutom är väl inte steve earle sådär jättecountry förutom på skivorna med del mccoury band…

alex Oregistrerad 2002-10-19 00:15
 

Löjligt överskattad skiva. Visst 3-4 av låtarna är ungefär så bra som en låt kan vara. Men resten?

Bönor och segel Oregistrerad 2002-10-19 01:10
 

jag trodde det skulle va en bra skiva eftersom jag hörde heart of gold och out on the weekend. men sen finns det många äckliga riktigt country aktiga låtar. antar att man måste gilla sånt för att fina skivan tillfredställande. jag förstår det bara inte.

Marky Mark Oregistrerad 2002-10-19 01:35
 

…men jag finner skivan silver & gold underbar. weird.

Marky Mark Oregistrerad 2002-10-19 01:38
 

Den bästa jävla recension som sett dagsljus på den här sajten.

Jag lovar.

Ronnie Oregistrerad 2002-10-19 03:03
 

Neil Young! Jag njuter. Tack Claes.

Johan H Oregistrerad 2002-10-19 03:08
 

Tack Claes! Nu springer jag till kyrkan med detsamma. Recensionen satt rakt i solar plexus – fantastiskt! Jag hedrar dig med musikrecensionsorden. Gratulerar.

Konungen med hov Oregistrerad 2002-10-19 08:57
 

En fantastisk platta!

Hilly Oregistrerad 2002-10-19 10:54
 

klockren!

dog door Oregistrerad 2002-10-19 11:09
 

den bästa recensionen hitintills, de fasta recensenterna har mkt att lära av claes, sen är det ju inte fel att det handlar om en bra skiva

Timsan Oregistrerad 2002-10-19 11:44
 

och kanadensarna i Cowboy Junkies får man ju inte glömma i rock-country-listan…

jonas Oregistrerad 2002-10-19 12:43
 

Jag håller med Bönor och segel: Löjligt överskattad skiva. Visst 3-4 av låtarna är ungefär så bra som en låt kan vara. Men resten?

Jim Ruiz Oregistrerad 2002-10-19 15:41
 

har ännu inte fattat vad som är så oerhört fantastiskt bra med neil young…

bra recension annars.

Benjamin Orff Oregistrerad 2002-10-19 16:40
 

recensera nya skivor för bövlen.

ader Oregistrerad 2002-10-19 17:18
 

ett riktigt bra album som fungerar rakt igenom. Alla låtarna bär varandra, som ett låtar på ett riktigt bra album ska göra.

Henrik Oregistrerad 2002-10-19 18:59
 

Ader: Vi recenserar nya skivor sex dagar i veckan, för bövelen. På lördagarna låter vi våra gäster skriva om vilken skiva de vill, för bövelen. Vi tycker för övrigt att även gamla skivor är värda att upptäcka, för bövelen.

Fredrik Welander Oregistrerad 2002-10-19 19:08
 

fredrik > tycker du det är roligt att driva med folk? för bövelen

ader Oregistrerad 2002-10-19 19:36
 

för böveln heter det ju.

snigelmannen Oregistrerad 2002-10-19 21:52
 

Neil Youngs bästa platta kanske. Köpte den när den kom på vinyl.

Z Oregistrerad 2002-10-19 22:13
 

Jag köpte mitt ex på vinyl för endast 35kr på skivhögen i Sthlm. Sen har jag en assnygg Harvest t-shirt i exakt samma färg som skivomslaget. Den köpte jag på Sister Ray i Soho. Åh vad jag e ball!!

Ja just det, skivan är fanimej en av de bästa som gjorts!!

Marks Oregistrerad 2002-10-19 23:09
 

Ett fel bara i din recension. Ulf Lundell springer inte och gömmer sig. Han sitter på sängen och njuter och tänker. ”det här ska jag försöka göra på svenska”

jak Oregistrerad 2002-10-20 04:35
 

Nä jag tror nog gamle Uffe svettar ihjäl si av prestationsångest när han hör Springsteen och Young

Kid B Oregistrerad 2002-10-21 01:25
 

Uffe suger pung.

David Briggs Oregistrerad 2002-10-21 10:52
 

Till skillnad från många av er tycker jag att recensionen var det tröttsammaste jag läst på länge. Högtravande och direkt fånig. Det enda som motsvarar Iraks samlade kärnvapenresurser är Claes överflöd av putsfundiga metaforer. Jag fick ut en endaste sak av den här texten: Det finns en kille från Tidaholm som är väldigt förtjust i ”Harvest” med Neil Young, mest tack vare kyrkklockorna hemma i byn.

Astrid Oregistrerad 2002-10-21 13:07
 

Lätt med på tioitopplistan över bästa skivorna någonsin!!!

Dave Oregistrerad 2002-10-21 15:13
 

Ja gott folk bättre skiva än den här finns inte på denna jord iaf!

Chamberlain Oregistrerad 2002-10-21 16:00
 

Rättvis recension, men är det inte sjukt att även fast den här skivan är _så_ bra så har gubben fem-tio till som är lika bra och bättre? Förutom There's a World är Harvest bäst.

Simon Oregistrerad 2002-10-22 19:14
 

Everybody Knows This Is Nowhere, After the Gold Rush, On the beach, tonights the night, Zuma, Comes A time, Rust never sleeps, Freedom och Harvest moon är de bästa Neil Young-plattorna, harvest kan nog också vara med där på ett hörn. Den är absolut inte bäst dock. Jag skulle säga att Tonights the Night, after the goldrush och On the beach ligger bäst till i min bok.

Sen är freedom faktiskt grymt tuff.

Magnusson Oregistrerad 2002-10-22 21:37
 

jävligt bra skribent den där Claes, verkar ha läst mycket Mats Olsson…

Håkan Oregistrerad 2002-10-22 23:27
 

Håller med om att det var lite för mycket skivrecensentsklyschor i recensionen, men plattan är bra.

Det jag vill säga var bara det att: ”After the gold rush” är mycket bättre!

Smekaren Oregistrerad 2002-10-25 16:03
 

Känslighet ger styrka…

Det har ju Neil även när det blior hästjazz!

Curt ´an Oregistrerad 2002-11-01 12:14
 

ÅÅhhhhh jag såg dig på svt 1 i malmö idag Onsdag. jag fr¨gade dig om du hade släppt en skiva! Ja det hade du! Ska nu köpa den!

Gud vad du sjunger bra! åhhhhhhhh!

Jag har alldrig i hela mitt liv hört något så fint (Du sjöng med Lise Westzynthius! Du får väldigt väldigt gärna höra av dig till mail:Sussi87@hotmail.com

Sussi Oregistrerad 2002-11-06 20:36
 

Ok. Jag håller med om betyget. Men tycker du verkligen ”A man needs a maid” är den bästa låten på den här skivan. Den är ju faktiskt lite pretto. Nä , lyssna på titelspåret ”Harvest” och ”Alabama” istället.

Björn Klewborn Oregistrerad 2002-12-06 13:17
 

Välkommen till dom upplystas skara.

Arvid Oregistrerad 2003-06-23 15:11
 

FAR INTE DENNA PLATTA EN TIO VET JAG INTE VILKEN PLATTA SOM SKULLE KUNNA FA DET?????????

OCH DE SOM INTE FORSTAR NEIL YOUNG FORSTAR SIG INTE PA MUSIK, SLUTDISKUTERAT !!!!!!!

tomjoad Oregistrerad 2003-10-04 05:55
 

>Men tycker du verkligen "A man needs a maid" är den bästa låten på den här skivan. Den är ju faktiskt lite pretto. Nä , lyssna på titelspåret "Harvest" och "Alabama" istället.<

pffft. och "alabama" skulle inte vara pretto, menar du? :-) jag älskar HARVEST – 9 känns precis som rätt betyg. men jag måste säga att det är just den pretentiösa avslutningen på skivan, som rör mig till tårar, dvs ALABAMA och WORDS. THE NEEDLE… känns lite malplacerad mellan de låtarna, men det är visserligen skönt när det första riffet i WORDS avbryter publiksorlet.

david Oregistrerad 2004-03-20 01:24
 

Neil Young är fantastisk.

Tycker dock att recensenten verkar mer intresserad av sig själv och sin bakgrund än av skivan man väntar sig recenserad. Han nämner knappt en låt.

Håller med föregående om att Words är en fantastisk låt. Den kanske bästa, med gudomligt munspelsintro, är dock Out on the Weekend. Munspel blir inte vackrare än så!

Hans Oregistrerad 2004-07-11 20:57
 

KLAR KLASSIKER!

Medlem 2004-09-02 20:31
 

Den som inte förstår Neil Youngs storhet är antingen kvinna eller bara idiot…

Max Oregistrerad 2010-03-01 12:35
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig