dagensskiva.com

48 timmar

Gästrecension

Bruce Springsteen: Nebraska
Nebraska (CD) Bruce Springsteen
1982
CBS/Sony
10/10

Springsteenplattan für alle

Lyssna

Sök efter skivan

27 år efter det absoluta genombrottet med eminenta rockplattan ”Born To Run” är Springsteen fortfarande en man med en lite underlig nisch inom musikvärlden.

Känslosvallande texter har ofta ackompanjerats av klassiska rockklichéer såsom skinnjackor, bombastiska produktioner och glödande gitarriff. Balansgången mellan macho och mjukis har stundtals varit förödande, pressen har oftast älskat honom, men publiken i båda läger har ofta känt sig ambivalenta inför mannen från New Jersey.

Ungefär vart sjunde/åttonde år kommer inom musiken nästan alltid en sorts ”bort med det gamla och in med det nya”-reaktion. I slutet av 60-talet rensades popen bort till förmån för psykedelian, -77 var det punken som skulle rädda världen från mastiga produktioner och opersonlig stadiumrock, I mitten av 80-talet var popen tillbaka i The Smiths och The Cures tappning. -91 kom grungen och skulle rädda oss från den infernaliska pudelrocken, i mitten av 90-talet skulle indiepopen frälsa oss och ta tillbaka punkarvet förklätt i någon sorts introvert popkostym.

Problemet är naturligtvis att denna pendling knappast har något med verkligheten att göra. Det är sällan så att alla bra band plötsligt börjar spela punk bara för att detta råkar bli säsongens grej. Inte är det heller så att alla bra nya band 1991 höll på med grunge.

Det här resonemanget för mig till Bruce Springsteen. Intressant med just honom är att han aldrig verkar ha varit ens nära att vara helt ”inne”. ”Born to Run” höll väl uppe tidens krav på stadiumrock med stora gester, men inte var det speciellt många som ville ha detta uppblandat med Americana. När ”Nebraska” kom 1982 stod New Wave-eran på sin topp, inte var det speciellt många som då skulle vilja höra en närmast domedagsdyster Springsteen spelade lågmäld folk till synes helt utan produktion.

Att Springsteen genom sin karriär ändå hela tiden lyckats få höga betyg och bra mottagande för sina album visar på storheten.

Ofta sägs riktigt välskriven musik vara bättre på demoinspelningar än som välproducerad slutprodukt. Detta tog Bruce Springsteen till sig vid inspelningen av ”Nebraska”, som är underbart underproducerad. Starka låtar och en lysande fingertoppskänsla gör att man lätt bortser från de små problem som då kan uppstå. Det här är så mycket roots att man nästan kan höra Woody Guthries rossliga stämma i bakgrunden. Att allt är rysligt avskalat behöver jag väl inte ens säga.

”Nebraska” var också ett stort steg i Springsteens karriär textmässigt, lyriken är mörkare och betydligt mer suggestiv än någonsin innan. Persongalleriet är till stora delar utbytt, i titelspåret antar Springsteen rollen av den under tiden välkända mördaren Charlie Starkweather i väntan på verkställan av dödsstraff.

I ”Highway Trooper” blir det rollen som förtvivlad bror som gestaltas med inlevelse. Jag skulle till och med vilja sträcka mig så långt att A-sidan på ”Nebraska” nästan tangerar den starka öppning som Dylan har på ”The Times They are a-changing”. ”Nebraska” är på många sätt ganska lik just denna och Dylans mörkare verk, den har också mycket gemensamt med Neil Youngs ”Tonights The Night” och ”On the beach”. Gemensamt är att plattorna innehåller samma desperation. Bara av jämförelserna märker ni att det här är kvalitet, närmast kuslig sådan.

Men kusligast av allt är låtarna, det ståpälsskapande titelspåret, de isande vackra ”Mansion on the hill” och ”My father's House”, vemodiga ”Highway Patrolman”, långsamma bluesutflykten ”State trooper” med sin totala förtvivlan och det till slut hoppfulla avslutningsspåret ”Reason to believe”. Ja jag kan hålla på att rabbla låtar ett bra tag. Allt detta gör ”Nebraska” till 80-talets kanske mest rörande album. Kargt, vindlande, enkelt och rasande vackert.

Den klassiske Bruce Springsteen-lyssnaren hade dock svårt att ta till sig något annat än hans tidigare bombastiska cabriolet-anthems till monsterhits – plattan floppade svårt när den släpptes detta mitt födelseår. Men vad gör det idag när vi har facit i hand och vet att det här är Bossens bästa album.

Fansen fick istället hålla sig till nästa album, ”Born In The U.S.A.” där New Jerseys svar på gud tog i från tårna igen.

David Magnusson

Publicerad: 2002-10-05 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-03 10:18

Kategori: Dagens skiva, Gästrecension, Lördag, Recension | Recension: #1653

43 kommentarer

Så rätt man kan ha ibland.

Mos Oregistrerad 2002-10-05 00:07
 

jorå, bra recension, ska nog köpa denna hära skivan.

styleWar Oregistrerad 2002-10-05 00:24
 

En bra recension på en mycket bra platta! Lyssna också på den egentliga uppföljaren ”The ghost of Tom Joad”. Akustiskt, vackert och med samhällskritiska texter.

Hilly Oregistrerad 2002-10-05 00:44
 

Lustigt. Jag som beställde just ”Nebraska” från Ginza (endast 59kr). Den kom i onsdag och jag har bara hunnit lyssna ett par gånger än. Men fan vad kul!

Johan H Oregistrerad 2002-10-05 00:49
 

Oh yeah oh yeah oh yeah!

”The only thing that I got / has been bothering me my whole life”

The Man in Me Oregistrerad 2002-10-05 01:02
 

Bra recension, men jag tror inte man kan säga att den floppade. Med tanke på vilken ”svår” platta det är sålde den bra, och det var snarare att fans köpte denna och nya lyssnare som kom till på ”Born in the USA”.

Steve Oregistrerad 2002-10-05 01:52
 

Va? Är David Magnusson den gamle intro-musik räven igång igen?

Benjamin Orff Oregistrerad 2002-10-05 02:53
 

Bruce rules! En av världshistoriens allra största:

The wild & the innocent..

Born to run

Darkness..

The river

Nebraska

Born in the USA

Tunnel of love

Slå det om ni kan!

The fever Oregistrerad 2002-10-05 10:21
 

Inte direkt svårslaget:

Bob Dylan was and is the greatest.

Highway 61 Rev.

Blonde on Blonde

BIABH

Blood On the Tracks

Desire

Street Legal

Live 1966

The Times They Are A-Changin

Time Out Of Mind

Love And Theft

Nashville Skyline…..

Behöver jag fortsätta? Dylan är bättre och större än lillebror Springsteen på alla vis. Punkt.

Mos Oregistrerad 2002-10-05 11:24
 

Mos>> Där knockade du alla andra artister :-)

jak Oregistrerad 2002-10-05 11:54
 

Men Born to run är bättre än alla Dylans skivor.

Jaduu Oregistrerad 2002-10-05 12:02
 

Eller det var nog en överdrift. Lika bra som Dylans bästa skivor är den.

Jaduu Oregistrerad 2002-10-05 12:03
 

skivan kostar bara 59 :- på ginza…

mackan Oregistrerad 2002-10-05 12:03
 

Hej david. Jo jag ska gå på smiths, jag ringer sen. Bra recension!

Gren Oregistrerad 2002-10-05 13:00
 

Magnusson är ju kung! Bruce också!

J Oregistrerad 2002-10-05 13:04
 

Mos: Springsteens toppar är inte riktigt lika många men Nebraska är faktiskt helt ruggig.

Det är dumt att försöka mäta dylans 60-tal med någonting egentligen. Det var inte riktigt poängen. Tyckte att det var kul att skriva en recension på denna platta då folk verkar ha lite fel bild av bossen.

Steve: flopp är ju alltid relativt, man blir kanske lite onyanserad i en recension ibland. Det är roligare att skriva ”flopp” än ”sålde nog inte riktigt lika bra”.

Snackar man hardcore-fans så har du nog helt rätt.

Gren: oja oja, kanske man kan ta och bruka någon slags bädd ute i Stureby under besöket i Hufvudstaden?

Orff: jadu, än lever räven, trots Bryan Ferrys son.

David Magnusson Oregistrerad 2002-10-05 14:43
 

Ingen annan än jag som tänkt på likheterna mellan Johnny 99 och vissa Suicides Frankie Teardrop?

ml Oregistrerad 2002-10-05 16:24
 

Bajs, någon?

.... Oregistrerad 2002-10-05 17:04
 

Mos: Du glömde

Freewheelin'

John Wesley Harding

Infidels m.m. :)

Max Rebo Oregistrerad 2002-10-05 17:31
 

Själv har jag aldrig förstått Springsteen. Trots att jag gillar t.ex. Lundell.

Max Rebo Oregistrerad 2002-10-05 17:32
 

The fever glömde:

Live skivan 75-84

The rising

Tracks

The ghost of Tom Joad

+ otaligt många bra bootlegs!

More Oregistrerad 2002-10-05 18:46
 

sa jag att jag ska gå på smiths? vilket önsketänkande i bakfyllans bekväma apati. nåja, morrissey i alla fall….

gren Oregistrerad 2002-10-05 19:31
 

ml: Springsteen lär vara Suicide-fan!

Alias Oregistrerad 2002-10-05 21:16
 

Är det någon som minns den där Olle Ljungström låten där han sjunger om sin farsa (jag & min far, eller något). Har han översatt Springsteen's ”My fathers house”, eller påstår Olle att han skrivit den själv?

Astrid Oregistrerad 2002-10-07 17:08
 

Max: Håller med dig, har också haft svårt för Bruce trots att jag gillat Lundell sedan '85. Har fastnat mer för Dylan (ny platta snart!) och Neil Young.

Fredrik Oregistrerad 2002-10-08 12:42
 

grymt, david!

men alla ni lägger inlägg här,

”mos” och ”more”

vafan är det för fel på debutplattan då?

Greetings from…

-en helvetes bra platta på ett sätt bara debutplattor kan vara bra….

mathias Oregistrerad 2002-10-08 13:01
 

Har aldrig haft nåt till övers för Brucarn förut men helt nyligen råkade jag ladda ner Born to run i en akustisk live-version och oj oj oj! Är numera helt frälst vid alla akustiska Springsteen-låtar och en hel del andra live-låtar. Springsteen på skiva låter dock nästan alltid riktigt dåligt, överproducerat skräp. Med undantag då självklart för Nebraska som han haft den goda smaken att inte spela in med en massa kassa studiomusiker eller liknande. Gillar ni gamla Springarn, köp Live 75-78, 3 CD-skivor med smaskens!

Dorlaath Oregistrerad 2002-10-11 08:41
 

För övrigt, gillar ni inte Bruce så köp skivan ändå. Efter The river, Racing in the streets och fruktansvärt underbara No surrender är ni fast!

Dorlaath Oregistrerad 2002-10-11 08:43
 

For fuck sake!!…Lundell är en gammal sur trött fulgubbe…att prata om honom i samma mening sokm du snackar Dylan är att visa noll respekt. Punkt.

Charles Oregistrerad 2002-10-11 09:00
 

Men Charles, nog kan man väl kalla Dylan för gammal, sur, gubbe och trött oxå? Och missförstå mig inte nu. Jag är ett stort fan av Dylan.

Johan H Oregistrerad 2002-10-17 00:17
 

Hur kan man ens jämföra Nebraska med Tonight's the Night och On the Beach? Visst, den är helt okej, men nu får vi väl hejda oss…

Simon Oregistrerad 2002-10-22 19:21
 

Jodå, ni som skrev att Springsteen är/var ett Suicidefan har alldeles rätt, Suicides första skiva (helt enkelt kallad ”Suicide”) inspirerade honom att släppa Nebraska i den hårda, kalla formen. Han har dessutom kallat ”Frankie Teardrop” för den bästa låten någonsin som handlar om något som har med Vietnamkriget att göra.

David Bergström Oregistrerad 2002-11-26 01:56
 

Fan va glad jag blev när jag såg betyget. Den här skivan är verkligen värd det.

Kim Oregistrerad 2002-12-25 01:03
 

Det räcker gott med att ladda hem ett liveframträdande av Born to run för att fastna för alltid. Och har man inte förr hört bossens röst gör man det definitivt då. Det gäller bara att hitta rätt nyckel till hans magi. Born to run blev min nyckel, fast i studioverson.

Pär Oregistrerad 2003-01-11 00:51
 

Jag har aldrig tror jag

orkat igenom Nebraska

i en enda hel lyssning.

I mina öron så är den så svart och kämpande att jag måste dela upp lyssningen!

Den är bland de bästa,men inget mästerverk.

Titan Oregistrerad 2003-02-16 12:12
 

Kul att se att du tar upp en skiva som de flesta hardcorefansen älskar men som annars är bortglömd. Själv är jag nyligen frälst, men kan nog kalla mig själv hardcorefans efter 4-5 månaders_konstant_lyssnande och inhandlande av alla skivor (utom kassa Human Touch).

Personligen har jag dock ändå lite svårt för Nebraska och kan (tyvärr) inte riktigt få den så fantastisk som jag vill. Däremot tvillingen The Ghost of Tom Joad är en klar favorit (första fyra spåren är bland de starkaste inledningarna jag har hört). Texten och nakenheten i Nebraska gör den ändå på något sätt oemotståndlig på sitt speciella sätt.

Allra bäst är dock Darkness on The Edge of Town, i mina ögon tidernas största skiva. Att på det sättet blanda uppgivenhet, ilska och sorg men ändå hela tiden visa att det finns hopp (Badlands!) är så otroligt vackert att den ensam är värd att älska Springsteen för. Personlig topp 5:

1. Darkness

2. Born To Run

3. The Ghost of Tom Joad

4. Born In The USA

5. The River

Partner Sonny Oregistrerad 2003-04-27 03:09
 

Topp 5

1:a ”Nebraska”

2:a ”Darkness…”

3:a ”Tunnel of love”

4:a ”The ghost…”

5:a ”The river”

Arvid Oregistrerad 2003-06-23 15:36
 

Som att Dylan någonsin släppt åtta perfekta skivor på rad. Bara Neil Young, Bruce Springsteen och Led Zeppelin som klarar det.

Simon Oregistrerad 2003-06-30 23:37
 

Nebraska är nog bland det bästa som har släppts någonsin.

Här klarar bossen av det svåra stycket att berätta historier som man kan relatera till och som man får värk i bröstet av att höra. Dylan har aldrig varit intresserad av att förmedla värk och sanningar, inte heller Neil Young för den delen, därför är det helt absurt att jämföra Dylan och Springesteen.

Man borde egentligen jämföra den här skivan med The Smiths toppform (The Smiths och The Queen is dead) eller Nas och hans ångestladdade debut Illmatic.

Bobby Oregistrerad 2003-09-08 20:24
 

Måste ändra mig! Nebraska har gott mycket varm på sistone med kanske 15 raka lyssningar och den är absolut en stor skiva. Det tar bara ett tag att ta till sig den.

Konstigt dock att du David inte tar upp Atlantic City, den populäraste och kanske bästa (väldigt svårt att avgöra en sån sak dock!) låten.

Sen är det ju bara löjligt av alla Dylanfan att klanka ner på Springsteen och kalla honom lillebror. Själv är jag ett stort fan av dem båda och har sett dem live (Springsteen var bäst med hästlängder!) och de fyller olika behov. De båda är troligen århundradets bästa singer/songwriters (och lyriker!) och förtjänar all uppmärksamhet de kan få.

De som inte förstår Bossen var garanterat inte på Ullevi i somras och hörde Racing in the Street, tidernas kanske vackraste låt (i konkurrens med If You See Her Say Hello).

Partner Sonny Oregistrerad 2003-11-03 23:28
 

Haha jaja, men tror nån att Springsteen vill jämföra sig med Bob, det är ju för fanken en av hans största förebilder

Max Oregistrerad 2007-12-15 06:57
 

Världens genom tiderna bästa skiva

Erik Oregistrerad 2008-03-06 10:26
 

[...] – Sufjan Stevens 2) Veneer – José González 3) American IV: The Man Comes Around – Johnny Cash 4) Nebraska – Bruce Springsteen 5) MTV Unplugged – Lauryn Hill 6) Avalanche – Sufjan Stevens 7) Folklore – 16 [...]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig