Recension
- Plays Evert Taube vol 2 (album, cd) Bernt Rosengren Octet
- 2002
- Arietta Discs/BMG
Skeppsholmsjazz
Bernt Rosengren slog igenom 1956, 19 år gammal. Hans instrument är tenorsaxofonen och ibland flöjten. Meritlistan innehåller arbeten med flera av musikhistoriens stora namn; Don Cherry, Gil Evans, Lars Gullin och Krystof Komeda för att nämna några.
Oktetten bildade han 1995 och de har redan hunnit spela in en handfull skivor. Den publikt mest framgångsrika av dessa är ”Plays Evert Taube” som även belönades med en Grammis 1999. Nu är det dags för uppföljaren. Och det finns väl egentligen inget som talar mot att framgångarna skulle kunna bli desamma även denna gång.
För mig som fortfarande är att betrakta som nybörjare i jazzsvängen är det framför allt två namn som sticker ut i uppställningen. Peter Nordahl som så klart spelar piano, men som även producerat albumet. Patrik Boman på kontrabas är bekant sedan år 2000:s egna och enastående ”Seven Piece Machine” (på den spelade även Peter Nordahl och Oktettens Gunnar Bergsten och Jesper Kviberg). Så att musikerna håller måttet det vet jag sedan tidigare.
Välspelat är det.
Varje gång jag sätter på den här skivan förflyttas jag menatlt till Skeppsholmen och den årliga jazzfestivalen. Här är jazz som är typisk för festivalens tidiga timmar, innan solen sjunkit. Snyggt, somrigt och snällt. Samtidigt som jag skummar Svenskan utan att se mot scenen.
Musik som inte gör anspråk på att kliva in i första rummet. Som inte har något emot att hamna i bakgrunden.
Det är oftast när de även för oss icke-Taube-lyssnare riktigt välkända melodierna dyker upp som öronen spetsas ett extra snäpp. Inledande ”Så länge skutan kan gå” har väl de flesta hört liksom ”Dansen på Sunnanö” och ”Solola”.
Min personliga favorit är den låt som genom sitt arrangemang sticker ut mest från mängden. Den bossiga Getz/Gilberto-influerade versionen av ”Min älskling”. Den svänger trevligt och faller mig bättre i smaken än de i övrigt ganska traditionella och försiktiga jazzarrangemangen.
”Plays Evert Taube vol 2″ är kanske inte plattan som kommer att vinna nya lyssnare till jazzen med hjälp av någon sorts wow-effekt. Samtidigt är det inte en skiva som kommer att skrämma bort någon. För vänner av Taube och välspelad jazzmusik bjuder Bernt Rosengren Octet på en trivsam stund.
Publicerad: 2002-10-03 00:00 / Uppdaterad: 2009-05-07 18:23
21 kommentarer
Hmmm.
#
jazz.. å.. hah.. hah
#
är det bara jag som tycker att dagensskiva.com recenserar helt mysko skivor på senare tid? iaf helt okända för mig. det kan va bra. men jag väntar ju på mando diao, ryan adams mm. ni säger att skivbolagen är sena med att skicka skivor till er…men köper ni inte skivor själva som ni sedan kan recensera?
#
I´m saving jazz to my forties.
#
jag har inte ens läst recensionen, men tycker att jazz är ganska häftigt. Alla som har torka i sitt musikliv o tycker att popmusik är trist…lyssna på Neutral milk hotel, o återupptäck skiten!!
#
nu har jag läst den o tycker att den var riktigt bara. Skivan verkar inte särskilt intressant och absolut inget för de som redan upptäckt jazzen. Det här med evert verkar ju också lite ansträngt. För övrigt så har neutral milk hotel väldigt lite med jazz att göra. Bara så att ni vet.
#
bossanova..hej mb burvall
#
nu har jag läst den ordentligt o tycker inte längre att den var särskllt bra. jaja, vem bryr sig.
#
Jag tycker fortfarande det är konstigt att det inte finns någon Evert Taube-box. Nu verkar det bara finns sunkiga lågbudgetsamlingar.
#
Marky Mark: Men det är ju just den som är lite av medningen med dagensskiva.com att få upplysningar om skivor man aldrig hört talas om, det tycker jag iaf.
#
ursäkta, men när började man kalla kontrabas för dubbelbas?
#
tänk va kul det kommer bli den dan alla recenserar exakt samma sex skivor varje vecka. i veckan läser man om skivorna här och i fredagsbilagan faller den riktiga domen. sen kan alla i samlad tropp springa och köpa de skivor som premierats med högst betyg. helst på samma ställe. kanske kan vi pressa priset då?
#
ståfela heter det
#
Muränans något förvirrade inlägg innehöll namnet Neutral milk hotel. Som kanske hade varit mer på sin plats efter någon Connor Oberst-recension.
Ett måste ha för den som till exempel gillar den senaste Bright Eyes med andra ord. Men jazz, nej, det är det inte.
#
Neutral Milk Hotel… mmmm… mycket bra
#
Apprå på Evert Taube så finns det visst en samlings box.
#
ingen under 55 kan tycka om jazz. egentligen.
#
zzzzzzzz….
#
Är grymt imponerad av redaktör Hambergs breda musiksmak.
#
vänligen dagensskiva.com, recensera motorpsycho.
#
Det finns iofs mycket mer intressant jazz än just Bernt och stora delar av det gamla svenska gardet… men det är lite kul att det kommer med lite jazz ibland iaf..
#
Kommentera eller pinga (trackback).