DHR har för det mesta varit en europeisk historia. För att inte säga tysk. Även om Alec Empire och de andra plockade upp sina bopinnar och flyttade det mesta av verksamheten till London när de tyckte att Berlin blivit alltför fascistiskt. Scenen som sådan har dock blivit lite inavlad och har haft lite för många hänt-i-veckan-affärer för att den skulle kunna fortsätta vara riktigt aktiv. EC8OR, Cobra Killer och Patric Catani är bara några av de som lämnat av till andra bolag.

DHRs väg till Nordamerika har varit lika krokig som den var i Europa. De första stegen togs via distribution av Grand Royal som bland annat släppte ”Burn Berlin Burn!”, en samling av Atari Teenage Riots två första skivor: ”Delete Yourself” och ”The Future of War”. DHR bröt dock samarbetet för att starta eget, en amerikansk filial. Först bara för att distribuera men demos vällde in och till slut kunde de inte låta bli.

”Don't F**k With Us” samlar 35 nordamerikanska artister och 66 låtar på tre skivor (3 timmar och nästan 52 minuter). Som skiva betraktad är den ganska splittrad, här ryms allt från orkestrerat missljud till ganska rak drum'n'bass till ganska traditionell digital hardcore. De har försökt att lägga spåren för att de skall passa ihop med varandra, men det för med sig att det är svårt för mig att få en riktigt bra överblick över vilka artister som jag trivs bäst med. Den här samlingen är, förutom en fest i oljud och energi, en delikatessdisk med mestadels nya smaker vars viktigaste uppgift är att jag skall veta vilken ost jag skall köpa i framtiden. Och det syftet tappar jag tyvärr bort lite med upplägget.

Men jag hittar hur som helst gamla kända godbitar som Schizoid, med sin frenetiska blandning av gameboy-musik och grind-lika beats. Eller The Shizit med fantastiska och vredgade ”Audio Jihad II”. Heartworms ”Niko's Plan” som finns med på samlingen är inte det bästa han gjort, men han var väl tvungen att få vara med sen han faktiskt blev den första bland artisterna på skivan som fick kontrakt med DHR.

Nya namn som Ronin från The Elite (som också är med på samlingen) är en fröjd för misshandlade öron. Han får inleda hela samlingen med två spår och får mig, helt på egen hand, att förbli leende en lång bit in på den första skivan. The Hawaiian Shirt Mafia gör den bästa kvinnliga digitala hardcoren sedan Cobra Killer med ”Pre-Ejaculation Makes Girl Feel Pretty”.

Tyvärr finns här också en hel del fabricerad protoolsost som inte gör någon glad. Men godbitarna väger upp.