Recension
- One Beat (CD) Sleater-Kinney
- 2002
- Kill Rock Stars/Border
Berörande punkrrrock
Lyssna
Externa länkar
- Sleater-Kinney
- Presentation hos Kill Rock Stars. Här kan du ladda ner "Oh!" från "One Beat" samt några andra spår.
- Kill Rock Stars
- Skivbolaget. Här finns en hel del att finna, kolla i mp3-arkivet.
Lite smått oinspirerad sätter jag i skivan för att få höra något jag tror blir en fortsatt nedgång från ”All Hands on the Bad One” (som i och för sig inte var dålig, men inte lika bra som de tidigare). Den sjätte fullängdaren, efter en nedgång dessutom, brukar inte betyda en bra skiva.
Men redan när refrängen kommer på inlednings- och titellåten ”One Beat” har jag fallit. En renare produktion signerad John Goodmanson förstärker Corin Tuckers sång och ger mig ett brett leende på läpparna. Inte lika skramligt som i sina inledande riot grrrl-dagar, men fortfarande med punkattityd. De har fortfarande den flamma jag trodde de förlorat, samma flamma som gav oss Patti Smiths verk. I Kathleen Hannas anda.
Skivan har två spår som anknyter till 11/9. Den första, ”Far Away” har mer ett familjeperspektiv där hon får ett telefonsamtal som säger att hon skall slå på tvn och hur det påverkar henne. Det andra, ”Combat Rock”, är mer politisk.
”They tell us there are only two sides to be on
If you are on our side you're right, if not you're wrong
But are we innocent, paragons of good?
Is our guilt erased by the pain that we've endured”
Och naturligtvis måste köpkulturskritiska Sleater-Kinney kommentera uttalandet som gjordes av president Buske direkt efter attacken:
”Show your love for your country, go out and spend some cash
Red white blue hotpants doing it for Uncle Sam”
De avslutar den låt om elfte september som varit mest relevant efter Steve Earles ”John Walker's Blues” med:
”And if we let them lead us blindly
The past becomes the future once again”
Punkrock. I en tänkvärd tappning.
Andra höjdpunkter, efter de redan nämnda, är ”Light Rail Coyote” inspirerad av en räv som irrat sig in i ett pendeltåg, ”O2″ med sin call-and-response-refräng och ”Prisstina” där för första gången en man sjunger på en Sleater-Kinney-skiva. Det är Stephen Trask (från Hedwig and the Angry Inch) som får den äran, som bakgrundssångare.
Vänner av Le Tigre och varför inte Stereo Total eller Solex gör gott i att leta rätt på den här skivan. Det kommer ni bli glada för.
Publicerad: 2002-09-20 00:00 / Uppdaterad: 2002-09-20 00:00
8 kommentarer
Helt klart en riktig punkplatta!! Något att sätta i spelaren när man rullar upp sin första spliff..
#
inte för att vara sån, men jag tycker verkligen inte sleater-kinney har något gemensamt med le tigre förutom att de bägge har samma bakgrund i riot-grrl-scenen.
#
Hur bra är plattan ”Call the doctor” med samma namn?
#
har bara hunnit med att lyssna på de första fem låtarna, men de låter ju bedårande! helt i klass med ”all hands on the bad one” som varit min favorit hittils…rock 'n' roll!
#
det var ju ett satans tjat om kathleen hanna och le tigre.. vafan det fanns (finns!) fler tuffa tjejer i riot grrl scenen som var betydligt bättre och mer inflytelserika.. kat bjelland, courtney love, förstås (som för övrigt slog ner kathleen hanna på lollapalooza), damerna i L7.. snacka om hype när det gäller le tigre..
#
courtney love är ju inte riot grrl!
#
courtney är ju bara en stackars idiot, och väldigt långt ifrån att vara i närheten av kathleen. sorry kids.
#
Fan! VIll man ha PUNKJÄVLAROCK ska man fan införskaffa BLOOD BROTHERS nya skiva! DE KOMMER BLI HUR STORA SOM HELST ENDAST PGA DERAS ENORMA STYRKA! KUKSTYRKA!
#
Kommentera eller pinga (trackback).