Demian är tillbaka. I dubbel bemärkelse. ”Sjung hej allihopa” är den första riktiga plattan sedan ”Elvis, Jesus & jag” som kom 1997 (om man bortser från skivan som såldes i samband med föreställningen ”Lars Demians sista frestelse”) och det låter som Atlantis-studion även fungerat som en tidsmaskin.

Det är Demian som han lät på den ”gamla goda tiden” som strömmar ut ur högtalarna. Tongångar och texter känns igen från plattor som ”Pank”, ”Lycka till” och till viss del även ”Man får vara glad att man inte är död”.

För tiden har inte stått still sedan sist, den har vridits tillbaka. Borta är den experimentlusta som präglade underskattade ”Elvis, Jesus & jag” och den har ersatts med ursprunget: den klassiska vistraditionen som är hans signum. Rödvinspoesi, tango och en och annan vals.

Ta det inte som något negativt. Det är mer ett konstaterande.

Ibland är likheterna så stora med äldre låtar att det känns som kärleksfulla passningar till egna alster. Tangon i ”H&M” känns som ett sladdsyskon till ”Stjärnan och karriären”, såväl musikaliskt som textmässigt. Som en negativ spegelbild. Humoristisk framgång är utbytt mot kallt skildrad tragedi.

Jag vet inte om det döljer sig några klassiker bland de tio låtarna, exklusive förspel; sånger som kan komma att konkurrera med ”Alkohol”, ”Häxan” och ”Stjärnan och karriären” vad gäller högljutt framförda muntliga önskemål på kommande konserter – det kan bara framtiden utvisa – men ”Konungens skål” har ett oemotståndligt klezmerstomp och en text som gör att jag inte kan sluta le. Den befängda situationen där Demian och Bernadotteklanens överhuvud sitter och dricker Metaxa på en bar i Grekland och ”C-G” blir så varm i kläderna att han sjunger en visa från Lundsberg.

”Den lille liberalen” är en annan favorit. En skön och välbehövlig drift som känns extra aktuell så här i valtider. Huvudpersonen i låten är en dyrkare av marknadskrafterna som är på väg hem efter en festnatt:

”Han stapplade mot sin våning som låg på übermalm.
Visade fingret åt en tiggare som satt och sjöng en psalm.
Sen snubblade han till och tog ett steg från trottoaren,
men då dök det upp en BMW och den körde fort som fan.
Men ingen skall nu klandras för hur allt det här gick till
vi måste ju vara fria att köra så fort vi vill.
Och när bilen började bromsa då var gatan våt och hal
där flög han genom luften en blodig liberal.”

”Hipp krog” är en kommande livefavorit. Redan nämnda ”H&M”, ”Hipp krog” och ”Sjung hej allihopa” är svåra att stå emot när spelglädje kombineras med starka melodier.

Två steg bakåt – men ett fall framåt, för det kom äntligen en Demian-platta igen. Och även om jag förväntat mig mer – det blir ju lätt så att förväntningarna blir höga när det dröjer – så är det bara att konstatera att ”Sjung hej allihopa” är, om inte en breddning, så ett bra komplement till de tidigare plattorna.

Nu vill jag ta igen det jag gick miste om i Arvika. För Demian på skiva i all ära, men det är på scenen hans musik ska avnjutas.