Lok har gjort det enkelt för alla att hata dem. Genom sin attityd och ibland väl genomskinliga stöddighet. De har stått upp och valt att öppna sig för smällarna. Till och med i det avslutande pressmeddelandet säger att de slutar för att de fullbordat sin idé, vilket bara luktar skitsnack. Pressmeddelandet som följer med ”Ut ur discot och in i verkligheten” beskriver att redan inspelningen av förra skivan ”Sunk500″ präglades av interna stridigheter. Men egentligen spelar det inte någon roll.

Det är lätt att kritisera Lok för deras attityd, för Martin Westerstrands Kakmonstret-röst eller vad annat man nu kan tänka sig. Det är bara att se till diskussionerna som följde här på sajten när de meddelat att de skulle sluta.

Men Lok var ett riktigt bra band. Den andra singeln ”Lok står när de andra faller” är en av de bästa hårda svenska singlarna någonsin. Och de har aldrig släppt en dålig skiva. Dessutom har de, som ingen annan tidigare, visat att det går att göra hård musik på svenska. Det har kommit efterföljare redan och det om något bevisar att de haft mer berättigande än den ovan nämnda diskussionen försökte göra gällande.

Det tog sin tid för mig att börja gilla ”Ut ur discot och in i verkligheten”. Jag var väl trött på hela grejen precis som alla andra. Men efter hand åkte den på lite då och då. Och om jag fick ta bort några av de mindre bra låtarna skulle jag höja betyget ytterligare.

”Scudmissil (den lede fi)” och ”Oj oj oj (hej då klick)” är en lysande inledning. Den som inte gungar i avslutningen på ”Oj oj oj …” förstår jag inte. Den senaste, och alltså sista singeln, ”Pyromandåd i ponnyslakteriet” är lite för loj för min smak. ”Resterna av ditt liv” känns som en låt de gjort förut, men det är ganska bra. ”Taftamanbag” är en halvdan funkmetall-låt, men de blåser det med refrängen. ”Kom och se” har en riktig the Pinks-refräng i allt utom det musikaliska, nästan en exakt kopia faktiskt (”Det spelar ingen roll hur du ser ut / Det spelar ingen roll vad du tänker och gör” mot ”Det spelar ingen roll hur du ser ut / Det spelar ingen roll vad du tänker på”). Och det är lite kul med en hårdrocksversion av det lilla Degerfors-bandets största hit.

”Kapten Blau.PF” krossar totalt. Både musikaliskt och med Martins sång. Johan Reivéns trumpinnar rusar fram över sina mål och Robert Cardosos basgångar rumlar fram över ljudbilden. En riktigt bra låt. ”Sug min” är som en definition av det uppkäftiga Lok. En definition av något alternativ till nu när de lagt av.

Kanske gör de rätt. De är inmålade i ett hörn och har svårt att röra sig i den form de själva gjutit. Martin skall sätta igång med något nytt projekt och Johan Reivén skall sätta igång det band som Lok en gång i tiden bildades ur, The Staring Kid. Jag hoppas att de kan plocka med sig en del av det de hunnit med hittills. Annars kommer det bli ett hål i svenskt musikliv och det är synd.