Att spela in det perfekta blandbandet är en livslång uppgift. En uppgift man aldrig lyckas lösa. Det säger sig självt att det är en omöjlighet att uppnå blandningen som är felfri bortom allt tvivel.

Festivaler är kanske ett av de mest klassiska tillfällena att spela in blandband inför. Aktiviteten lär ha varit hög land och rike runt på sistone inför den kommande musikfesten i helgen. Tror att jag med stor säkerhet kan våga mig på att gissa att inte en enda av alla de tusentals samlingar som spelats in ser ut precis som Rockpartys jubileumssamling gör. Bra det. Det är det som är charmen med hela fenomenet.

Rockparty fyllde systembolag i fjol och inför årets Hultsfredsfestival passar de på att fira sig själva bland annat genom att ge ut denna samlings-CD som innehåller 39 låtar med artister som uppträtt på festivalen under de 16 första åren. Det säger sig självt att det är en samling band och låtar som inte går av för hackor.

Tyngdpunkten ligger på rock och annan gitarrmusik – ungefär som festivalen i stort, i alla fall förr om åren. Andra mer dansanta stilar får finna sig att vara representerade av Prodigys ”Breathe”, Chemical Brothers ”Block rockin' beat” och det mindre kända guldkornet ”Egyptian reggae” med Jonathan Richman And Modern Lovers. Helt okej för mig, men det är inte utan att man undrar vart till exempel hiphopen tog vägen? ”Caught out there” med Kelis och ”Step it up” med Stereo Mc's är det närmaste man kommer.

Men visst är det en bra samling man fått ihop. Det går liksom inte att misslyckas när man kan välja bland rockrökare som ”Blitzkrieg bop” (Ramones), ”Ace of spades” (Motörhead), ”Search and destroy” (Iggy and the Stooges) ”Hate to say I told you so” (The Hives), ”Sleeping my day away” (D.A.D) eller ”Get it on”, (Turbonegro) och popstänkare som ”In between days” (The Cure) och ”Hit” (The Wannadies).

Man har gjort det ganska enkelt för sig genom att ta kända låtar med kända artister. Lite som en Hultsfredsfestival med bara Hawaii- och Pampasartister. Inga direkta fel kanske, men inte heller helt rätt.

Lyckligtvis finns även ett antal mer exklusiva spår med på samlingen. bob hund (”100 år”) och Sator (”I wanna go home”) bjuder på tidigare outgivna liveversioner, och livespåret nummer ett: ”Kick out the jams” med fjolårets superkonstellation på Pampas med bland andra Nomads, Wayne Kramer och Jello Biafra känns fin att ha på CD. Det är sådana låtar som får samlingen att kännas lite extra.

Den i mitt tycke roligaste låten, och förmodligen även den mest exklusiva på sitt sätt, är den omtalade reggae-versionen av Kents ”Quiet Heart” som äntligen ges ut. Martin Sköld fick tydligen tummen ur till slut och satte ihop beviset på att Kent verkligen är Eskilstunas reggae-kungar.

Vad Kingston-puritaner har att säga om låten vet jag inte. Men jag kan tänka mig. Själv tycker jag att det är lika delar humor och skönt sommargung. En överraskning. Precis sådana som festivaler behöver för att bli riktigt lyckade.

Om några timmar bär det av ner till Småland. Och i bilen ner kommer jag att få höra vad några av mina vänner i redaktionen har fått ihop för något i år. Mindre konstruktiva kommentarer, gliringar och illa dold beundran kommer att hagla mellan bak- och framsätet. Precis som det ska vara när det är festival på gång.

Festen kan börja!