Mer historiebyggande. Mer avgrundsskrik. Mer riff och tunga trummor. Vill du ha bakgrundsinfon kan du läsa recensionen av debut-epn här intill.

Otep fortsätter på samma spår. Otep själv, kvinnan som sjunger allt och skriver texterna, fortsätter att stöna, väsa, spotta och vråla ut textraderna. Bandet lägger en tung och riffrik grund där basen pumpar och visst skulle man kunna kalla det här nu-metall. Men med betoning på metall.

Den här gången orkar jag inte ens bry mig om myterna, men det funkar ganska bra ändå. Hon försöker helt desperat bygga någonting. Och desparationen räcker ganska långt för att göra en obehaglig stämning. Strupsången fungerar utmärkt i kombination med hennes sång och pratade textrader. Men lullullet som bygger upp innehållet kvittar. Förra gången skrev jag att mytbildningen inte var färdig. Det känns likadant nu, men som sagt, det kvittar. Om man destillerar texterna handlar det i alla fall om en tjej som inte är så nöjd med sitt liv och den värld hon lever i (på stora och små plan).

Jag blir dock lite småvresig av att tre av låtarna från ep:n är representerade på skivan. De hade ett år på sig mellan EPn och fullängdaren, då borde de hunnit med mer. Och de borde vågat lämna det gamla materialet. Den enda låten de valde bort var talade och faktiskt ganska jobbiga Germ. Lord is My Weapon har bytt namn till Sacrilege här och har fått lite ny produktion, men det är samma låt.

Bland de nya låtarna märks uppropet till de andra banden i genren om att komma ut och slåss, .T.R.I.C [sic], skönt stöddigt och bra. Även om jag inte är säker på vilka som skulle stå upp i slutronden.

To all you weak mcs
All you hardcore wannabes
If you step into the ring be prepared to swing
/…/
Cowards beware

Bäst är annars My Confession med rullande trummor och alla hennes röstlägen i skön uppbyggnad. Tyvärr blir det lite utfyllnad på slutet, vilket gör problemet med tre låtar från ep:n ännu större, har de inte hunnit mer på den här tiden?

Men va fan, jag gillar det här riktigt mycket i mindre doser. Det kan räcka så faktiskt.