dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Terry Callier: Speak Your Peace
Speak Your Peace (CD) Terry Callier
2002
Mr Bongo
8/10

Angelägen retro-soul

Lyssna

Sök efter skivan

Sedan han efter ett 19 år långt uppehåll återvände till rampljuset 1997 med Timepeace har soullegenden Terry Callier gjort mängder av gästspel på andra artisters skivor. Zero 7, Beth Orton, 4 hero och Nitin Sawhney är bara några av alla de han jobbat med. Han är även med på svenska Koops lysande Waltz For Koop med spåret In a Heartbeat.

Callier själv verkar uppskatta den mer elektroniska och beat-orienterade inramning hans i grunden avskalade och akustiska soulsånger fått där. Så pass mycket att han nu på sin tredje studioskiva sedan comebacken, Speak Your Peace, som producenter anlitat Jean-Paul ”Bluey” Maunick från Incognito och 4 hero.

Tillsammans har de skapat en ljudbild som låter både fräsch och gammal på samma gång. Med utgångspunkt i jazz och klassisk soul har de låtit Calliers försiktiga akustiska gitarrmelodier och enorma röst stå i centrum och hållit ner på elektroniska inslag och programmeringar. Istället bygger de på musiken med blås, stråkar, elpianon och percussion på ett sätt som får Speak Your Peace att låta mer Detroit 1971 än London 2002.

Man sveps direkt från inledande Monuments Of Mars in i behagliga, varma harmonier och ett skönt gungande groove. Alltid med lika bländande vackra melodier oavsett om de är mer suggestiva som Speak Your Peace eller Just Your Imagination, elegant midnattsjazziga kärlekssånger som Tokyo Moon och Chelsea Blue eller livsbejakande soulballader som We Are Not Alone med den vassaste blåssektion jag hört på den här sidan Earth, Wind & Fire.

Men precis som vanligt med Callier är Speak Your Peace en skiva full av kontraster. Ljust och mörkt, gott och ont. För även om musiken rakt igenom är mjuk och välkomnande behandlar han i sina texter ämnen som folkmord, miljöförstöring, krig, segregation och den allmänna cynismen i samhället. Han lindar inte heller in vad han vill ha sagt utan säger det som i Turn This Mutha rakt ut.

Too much information for the people in the street
Turn this mutha white turn that mother black
The C.I.A will make your death look lika a heart attack
Turn this mutha’s flag red and black and blue
Then you wanna tell me he’s making room for you
Turn this mutha dry – turn that mutha damp
Some day you may wake up in a concentration camp

I skivans absolut bästa spår Running Around har Callier både musikaliskt och textmässigt gjort sin egen What’s Going On för 2000-talet. Precis som Marvin ställer han sig över en grund av varm och svängig soul frågan vad vi egentligen håller på att göra med den värld som vi faktiskt alla lever i. Knivskarpt och helt briljant.

I heard the news just the other day
Bombs are falling in a land so far away, well
And there’s a chill in the midnight air
Say do you remember the children living there

How will this all end? What are we thinking of?
How can peace exist when there’s no room for love?
Take a lesson, learn it well
We can make it heaven, or we can make it hell

Men även om Callier ser mycket som är fel och behöver rättas till ser han också ljuset i slutet på tunneln och sprider hopp tillsammans med Paul Weller i duetten Brother To Brother och genom covern på Caravan Of Love.

Man skulle lätt kunna avfärda Callier som en gammalmodig drömmare sett till hans texter och fjäderlätta soulmusik men då har man missat poängen. För även om han använder betydligt mer nedtonade medel än till exempel T(i)NC och inte är lika aggressiv som Gil Scott-Heron försöker han, precis som de, påverka folk med sin musik och få oss att tänka till.

Det finns antagligen inte en låt på Speak Your Peace som kommer spelas särskilt mycket på radio eller leta sig upp på några hitlistor. Men jag hoppas ändå att många kommer få höra skivan för den är i all sin retro-soul-charmiga prakt inte bara textmässigt klockren utan också näst intill en musikalisk fullträff.

Dessutom har väl Calliers vädjan om humanism och medmänsklighet aldrig känts mer angelägen än just nu?

Gotta look back at where we’ve been
We don’t want to go wrong again
This time we can make it right
And bring truth to light
We’ve got to get it all straightened out
(seems to me that) this old world
is full of doubt and confusion
This old world might not be ending
But it’s certainly coming to a conclusion
Heaven help us to see so that we can be free
Of hate and illusion”

David Drazdil

Publicerad: 2002-06-04 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-04 14:57

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1491

10 kommentarer

När kommer recensionen på Belle & Sebastians nya?

Killen med choklad Oregistrerad 2002-06-04 00:09
 

hahah. drazdil slår till igen! :))

nov Oregistrerad 2002-06-04 01:35
 

B & S nya verkar lite småskum….efter en lyssning så är det nog dessvärre bara en trea…

Robert Skoeld Oregistrerad 2002-06-04 02:11
 

Räcker det inte med den skanade Weezer-recensionen. Ska vi ha en saknad B&S-recension också? =)

Charlie Oregistrerad 2002-06-04 04:09
 

När kommer det en recension av Martins nya, vilket borde vara mer angeläget än B & S och Weezer?

Per Oregistrerad 2002-06-04 10:52
 

recension av B & S's nya finns på bomben.nu

endo Oregistrerad 2002-06-04 12:11
 

… en dålig sådan dessutom.

Oskar Oregistrerad 2002-06-04 12:36
 

Helt klart ett coolt omslag!

B&S nya platta är bra, så det så!

jazzman Oregistrerad 2002-06-04 14:31
 

Vore det inte bättre att ni diskuterade B&S på diskussionsforumet än under denna recension? F.ö. är Callier en förträfflig sångare och ”Fold Your Hands…” en usel platta.

Alias Oregistrerad 2002-06-04 15:47
 

Bra recension. En av de bästa jag läst på DS.

Joachim Oregistrerad 2002-06-04 17:44
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig