Det tog ett tag innan denna platta landade i min spelare. Och egentligen gör den det under helt fel säsong. Melankolisk, lätt svävande pop brukar inte ha lätt att hävda sig mot rock, soul och snabbare saker som sprider glädje på våren.

Spiral Motion har på ”Escapism” knåpat ihop tolv låtar som inte bör slösas bort på ett fåtal indipop-kids, utan upptäckas av flera. Här finns nämligen stor talang och en liten guldgruva att upptäcka för den som gillar melankolisk indiepop, blandad med så där lagom elektronik.

Uppsalabandet har hållit på sedan 1996 och jag tror de har stora möjligheter att få fler lyssnare med detta album.

Låtarna håller hög kvalitet. Sångerskan Lindas röst ligger klar som en blank-is längst fram i produktionen. Inte alltid med klockrent engelskt uttal, men hela tiden med stor närvaro och känsla.

Jag gillar faktiskt alla låtarna på skivan. Men ”Ripcord” höjer sig över mängden och låter som en blandning av Mazzy Star och The Walkabouts. En rent av fantastiskt bra låt som förtjänar stor uppmärksamhet.

Jämnheten imponerar. Liksom låtskrivandet. Spiral Motion borde ha en större publik.