dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Nine Inch Nails: Live: And All That Could Have Been
Live: And All That Could Have Been (cd) Nine Inch Nails
2002
Nothing/Universal
5/10

Fantastiska låtar, sämre skiva

Lyssna

Sök efter skivan

Det har varit lite svårt för mig att acceptera, men jag tycker faktiskt inte särskilt bra om den här skivan. Tyvärr. På en Nine Inch Nails-skala alltså.

Alla låtar är bra, ljudet är rent och skarpt. Men det är liksom … Nånting. Nånting saknas. På många sätt är ”And all that could have been” en best of-samling, men den är inte riktigt det heller. Visst uppskattar jag uppdaterade versioner av gamla stänkare som ”Terrible Lie”, ”Sin” och ”Head Like a Hole” men jag är inte helt övertygad om att de är bättre så här. Trent själv har sagt att han tycker en samling skulle sitta ihop för dåligt, ljudmässigt. Och det kan han ha rätt i. Men jag vet inte riktigt om det här är lösningen.

Bandet är tajt som alltid. Som vanligt lämnas inte mycket åt slumpen när det gäller herr Reznor. Den som väntar sig jazziga utsvävningar har kommit lite fel, så att säga. Till och med synthkrossandet är planerat, känns det som i alla fall.

”The Fragile” var en brytpunkt för en era med Nine Inch Nails. Tidigare hade de, eller rättare sagt Trent, varit på väg i en nedåtgående spiral vars sista bit var just ”The downward spiral” och Marilyn Mansons ”Antichrist superstar” samt turnéerna däromkring. Det var en brytpunkt för hade han fortsatt på samma väg hade han nog inte gjort musik idag. Om han ens varit vid liv. Och fragility-turnéerna lider lite av den brytpunkten. Det är för svårt att lämna så fantastiska låtar bakom sig, trots att det nya materialet nog mått allra bäst av att mest få stå för sig självt. Och att låta det var mer drömskt, som det skulle kunna vara. Jag fantiserar om omarrangemang som skulle dra ut på tonerna och vända på takterna. Om köttets febriga uppblandning med den katharsiska musiken.

Av de äldsta låtarna funkar ”Wish” och Pigface-covern ”Suck” från ”Broken” bäst. Där funkar dessutom övergången från nytt material till gammalt helt perfekt. Från den tunga uppbyggnaden av ”The mark has been made” och in i Jerome Dillons trumsmatter i ”Wish”. Tyvärr är låtarna från ”The Downward Spiral” sämst på skivan, eller rättare sagt versionerna är det. För låtarna är det bästa Nine Inch Nails gett ut. Men här känns det mer som ett nödvändigt ont att spela dem än att de verkligen har drivkraften att göra det.

Kal Ström

Publicerad: 2002-04-17 00:00 / Uppdaterad: 2008-12-05 10:06

Kategori: Recension | Recension: #1408

5 kommentarer

Jag blev verkligne besviken på remix-skivan som kom efter The Fragile (så besviken att jag inte ens minns namnet nu) och jag hoppas fortfarande på att denna är ett lyft på något sätt. Verkar ju int eså att döma av recensionen smo jag misstänker är rätt så rättvis.

Jag har funderat lite på sista tiden var jag helst skulle se Nine Inch Nails ta vägen och jag har kommit fram till att nästa album ska vara gjort med flygel, cello, fioler… Levande instrument så att säga… Självklart använda på ett så suggestivt sätt som möjligt, jag tror verkligen att Reznors låtar skulle må bra i den miljön.

Givetvis är datamanipulation helt ok…

martin friberg Oregistrerad 2002-03-09 16:09
 

Vilket gör det så mycket sämre att de har haft problem med att distribuera följeskivan ”Still” i europa. Jag har sett något släppdatum för i mitten av mars, men i alla fall. I USA släpptes den samtidigt.

Där har du nämligen levande instrument på flera av de äldre låtarna (framförallt från ”Fragile” i och för sig). Och de låter mycket bra. Det är synd och skam att så många fick köpa skivan innan det fanns i en deluxe-förpackning med ”Still”-skivan för en tjuga till. Den går att beställa för sig på NIN.com och jag återkommer antagligen med recension när den droppar in i brevlådan.

Kal Ström Oregistrerad 2002-03-09 20:36
 

Still är fantastiskt bra.

Mysen Oregistrerad 2002-03-10 16:45
 

åhå trevliga nyheter för mig. Jag trodde Still skulle vara svår att finna om man inte köpte just deluxe versionen på en gång.

martin friberg Oregistrerad 2002-03-11 08:13
 

Det känns lite svårt med två mediokra släpp på raken. Things falling apart och sen den här.

Å andra sidan kommer resten han gjort att leva för evigt.

The Great Below är banne mig 90-talets låt.

Magnusson Oregistrerad 2002-03-14 13:14
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig