I groovets tjänst med riffet i centrum. Så beskriver man lättast ”Above All”, Mustasch uppföljare till förra årets överraskning ”True Sound of the New West”. Bandet svettas från låt ett och jag häpnar över göteborgarnas förfinade känsla för klassisk hårdrock.

Inledande ”Down In Black” är bara ett exempel som kan komma att bli beviset på att musik med rötterna i 1970-talet fungerar än idag utan att bli unken eller avfärdas som stonerrock i Kyuss fotspår. Mustasch kan sin Black Sabbath, sin new wave of British heavy metal och sin Soundgarden minst lika bra. Det visar de skivan igenom.

Alla låtar är trots detta inte jubelfest. Ibland på grund av att riffet eller groovet inte håller det egna måttet, men lika ofta på grund av texten. Inte ens Ralf Gyllenhammars genombra stämma, som minner om en välmående Ian Astbury, räddar innehållslösa texter och meningslösa fraser.

Intrycket av skivan är trots det till största del positivt. Mustasch är minst lika bra form som tidigare och förtjänar att nå större framgångar än de fick i samband med EP-debuten.