I put my machine in drive
and head out in to the night
Force fed with desperate lies
that I can't swallow no more
They're the ones that profit
We're the ones that pay
And all we got strength left to say is
Don't take our TVs away

What they've done to us
It's unforgivable
We're bought and we're paid for
We ain't nothing but whore

Med dessa ord inleder Dynamo Chapel skivan Secrets Surrendered (Before They're Even Kept) till en lätt plockande akustisk gitarr. På ordet whores rullar rockmaskineriet igång och slutar inte förrän elva låtar senare. Tuffa ord som inleder en tuff skiva.

Dynamo Chapel är tämligen uppskrivna. De är högvilt för en kår av musikjournalister och kritiker som till stor del älskar sånt här. Skivbolaget satsar ordenligt på bandet. Namnkunniga profiler som Henrik Oja, Ebbot Lundberg och Nille Perned har varit med i produktion och mixning av skivan. Som om inte det vore nog kommer bandet ursprungligen från Skellefteå. Det är med andra ord redan i teorin svårt för Dynamo Chapel att misslyckas.

Men det är ju i praktiken musiken som betyder något. Bandet bjuder på en resa genom elva låtar där den blekaste roots-rocken blandas med både kalassvängiga och blåsorgsna soulmelodier. Rockstänkare kryddade med Roy Bittan-piano blandas med finstämda ballader och soulstänkare kompletta med alla tillbehör.

Att Magnus Ericsson har en stor samling skivor är tydligt. Han skapar egna låtar där influenserna skiner igenom, men utan att störa. Ibland hör jag Springsteen och E Street Band, ibland några sköna slingor från någon gammal soul-låt jag inte kan identifiera. Precis som The Royal Beat Conspiracy återanvänder Dynamo Chapel hederliga gamla recept för att skapa något nytt och eget.

Bandet behärskar nyanserna. De vet när det är dags att köra för fullt, men också att små detaljer och återhållsamhet kan lyfta låtar till högre höjder. Rockiga saker som It's Unforgivable och You'd Only Tear Us Apart rullar fram tungt och effektivt. Finstämda ögonblick som Take It Back och Of Course She Can låter tiden stanna för en stund.

I en låt som Come Shine a Light briljerar bandet med en känsla som under sex minuter definierar bra musik. En låt som börjar mjukt, stegrar sig i vånda och desperation för att på slutet lugna ner sig igen och tona ut med orden ”and I want you back with me, want you back”.

På samma sätt triumferar efterföljande – och betydligt kortare – So Alone med ett tokröj komplett med blås, handklapp och drivande trummor som gör det omöjligt att stå still.

Men även som helhet är skivan stark. Inte någon låt faller utanför ramarna. Ni som inte kunnat lyssna på något nytt sedan ni skaffade Ryan Adams Gold bör absolut testa Dynamo Chapel och kanske hitta nya kompisar.

Sweet Chariots, The Royal Beat Conspiracy och Thousand Dollar Playboys har fått sällskap. Dynamo Chapel är ett nytillskott som inte skäms för sig i cd-hyllan.

En stor skivsamling. En begåvad låtskrivare. Drivna musiker som kryddar sin effektiva rockmaskin med detaljer som hammond, handklapp och blås. Ett skivbolag som satsar stort. Dynamo Chapel kommer inte misslyckas.

Men det är själen som står för svänget.