Shook Ones pt. II är en av världens bästa hiphoplåtar. Den ligger på Mobb Deeps andra, klassiska, album The Infamous från 1995. Sedan dess har de fortsatt leverera bra hiphop. Bra, men ingenting i närheten av Shook Ones pt. II eller The Infamous.

På sistone har ena halvan av gruppen, Prodigy, släppt en soloskiva, dissat Jay-Z och blivit dissad av Jay-Z. Men nu är det alltså dags för Havoc och Prodigy att sammanstråla igen för Mobb Deeps femte album.

Det börjar bra. Pray For Me (med gästsång från Lil’ Mo och Get Away är ödesmättad hiphop av den typ Mobb Deep gör bäst. Sedan fortsätter det i samma anda, men inte riktigt lika bra. Det är aldrig dåligt, men inte heller särskilt spännande eller engagerande.

The Learning (Burn) är en Timbaland-flört, Live Foul för tankarna till något Dre kunde producerat och Get At Me låter mer Wu-Tang Clan än vad Wu-Tang Clan själva gör nuförtiden.

Men just som jag håller på att ge upp hoppet om Infamy händer något. Slutet av skivan består av en samling imponerande starka låtar, från Get At Me och hela vägen till slutet. Då känns det verkligen som att Havoc och Prodigy faktiskt är kapabla att leverera en Shook Ones pt. III eller The Infamous pt. II. Den dagen kommer jag att springa gata upp och gata ner och jubla.

Men Infamy innehåller lika väl långa transportsträckor för att fånga mitt intresse några längre stunder.