Recension
- Indecent Proposal (CD) Timbaland & Magoo
- 2001
- Blackground/Virgin
World music
Lyssna
Externa länkar
- Timbaland and Magoo
- Officiell sajt för duon.
- Blackground records
- Skivbolagets sajt som idag, flera månader senare, fortfarande har fokus på tiden strax innan Aaliyahs bortgång.
Var stark. Var egen. Välj själv vilken musik som är värd att inspireras av. Strunta i raser, gränser och traditioner. Var sann.
Detta verkar vara ledord för Timbaland. På Missy E:s ”… So Addictive” var det Turkiet och Mellanöstern som var de främsta utländska inspirationskällorna (även om Ola tror det bara var rymden – vi borde diskutera det någon gång). Ovanligt. Rätt omodernt och närapå kontroversiellt. Men bevisligen bra så in i helvete.
Nu har fokus flyttats från östra Europa och Asien till förmån för Irland. Om det har några politiska skäl får jag verkligen inte hoppas, i bästa fall har bara Timbalands intresse flyttats från en ljudfamilj till en annan.
Irland alltså, trolska flöjter och medeltida melodislingor blandat med högst kontemporär amerikansk hiphop och r'n'b. Osannolikt nog har flera av låtarna drag av Riverdance och ännu mer osannolikt – det låter bra. I alla fall i ”People Like Myself”, där den mer än tydliga irländska referensen blandas med rap och schysst stämsång som får mig att tänka på negro spirituals. Plus en hel del rymdiga ljud som vanligt. Timbalandskt.
Men nu är ju inte hela skivan ett sammelsurium av Irland och USA, tack och lov. Det är oftast skön funk och distinkt hiphop, utan tillstymmelse till klöverblad eller sprattlande steppskor.
Introt på skivan och den efterföljande ”Drop” med Fat Man Scoop är toppen, och många fler sköna låtar följer (jag avstår från att räkna upp någon, favoriterna växlar för ofta), men tyvärr inte i så tät följd det hade behövt för att detta skulle vara en drömplatta.
För tyvärr finns här också några segisar, till exempel avslutas skivan med en Aaliyah-låt som kanske inte borde pressats på plast. Men jag är inte dummare än att jag förstår att den måste vara med, de var ju kompisar. Tråkigare är då att några av de andra låtarna inte har någon charm alls. Som till exempel ”Party People” med Jay-Z och Twista. Det är inte bra. Vissa låtar är så bra att jag känner mig lurad när det segar ihop emellanåt. Det fungerar ju tyvärr så med efterfrågan och tillgång.
Men på det hela taget är jag mycket nöjd med den här skivan. En julklapp som tog sig upp på bästalistan i slutspurten.
Publicerad: 2001-12-30 00:00 / Uppdaterad: 2001-12-30 00:00
3 kommentarer
All y'all är ungefär den bästa låten just nu. Men att säga att de struntar i raser… Hundraser då eller? Det finns inga mänskliga raser, bara olika hudfärger. Men åter till skivan, den är kanon!!!
#
Förlåt. Hudfärg menade jag naturligtvis. Gammal ovana.
#
All y'all rockar fetast! Dessutom är Magoo en klart underskattad MC. Coolare röst får man leta efter!
#
Kommentera eller pinga (trackback).