Lloyd Cole ger ut lite samlad skåpmat från de senaste fem åren. Pop med personliga texter som berättar om hur de senaste åren varit. Lloyd Cole är ju inte någon artist på solsidan nuförtiden. Kommersiellt har hans karriär avstannat och han ger nu ut skivorna på små, små bolag. Han till och med sköter sin hemsida själv.

Några låtar är akustiska och avskalade, andra har full sättning. Det finns inte mycket att bli upphetsad över, men heller inget som smakar illa. Det är stabilt och pålitligt, och betydligt mer avspänt än på förra albumet ”The Negatives”.

Låtarna är liksom självgående. Goda melodier i goda arrangemang. Ett gott hantverk, men inget originellt. Men jag kommer säkerligen lyssna fler gånger på ”ETC” än på förra skivan.

Kanske beror det på att det är skåpmat. Hur som helst gillar jag Lloyd Cole mer denna gång. Fansen kommer inte bli besvikna, tror jag.

Men fortfarande lyckas han inte engagera mig mer än att texten tar slut här. Det finns liksom inte mer att skriva.