Faith Evans blev för många förmodligen ett namn tack vare att hon polade med ingen mindre än The Notorious B.I.G.. Än mer känd blev hon när Biggie gick och blev skjuten och hon var en av artisterna som framförde I’ll Be Missing You, hyllningslåten till rapstjärnan. En riktigt vidrig låt.

Men Faith har hela tiden haft en egen karriär, först i skuggan av maken och sedan på egen hand. Men karriären har aldrig riktigt lyft till sådana höjder att hon skrivit in sig i musikhistoriens dagböcker. Hon har alltid varit Mrs. Biggie Smalls.

Nu gör Faith ett nytt försök att bli bara Faith. Då känns det väl lite halvlyckat att inleda hela Faithfully med en sampling från Biggies Who Shot Ya (lite kusligt val). Jag kan förstå att det är menat som en hyllning, men det gör ju inte precis att man slutar tänka på Faith Evans som Biggies fru. Men bortsett från det är Alone In This World faktiskt en riktigt bra låt, med produktion av Sean Combs och Mario Winans. Med tanke på att Faithfully ligger på Puffys etikett är det inte helt förvånande att han också står som exekutiv producent.

Puffy har också producerat flera av de bästa spåren på Faithfully och det understryker ju bara att det är det som han ska syssla med. Inte försöka vara rappare.

I övrigt delas producentstolen av rätt många olika personer, inte minst The Neptunes som står bakom Burnin’ Up (och alla som är förvånade att The Neptunes är inblandade i produktionsarbetet på en soulskiva år 2001 räcker upp en hand). Personligen är jag rätt allergisk mot Williams & Hugos uttjatade ljudbyggen, men blir faktiskt glatt överraskad av Burnin’ Up. Visst är det The Neptunes, det går inte att ta miste på, men det är faktiskt inte ett av deras slentrianmässiga standardbyggen.

Faith är inne och slåss på samma planhalva som Mary J. Blige och bitvis når Faithfully faktiskt upp till nästan samma höjder som Marys senaste, som i just Alone In This World och i balladen Don’t Cry, med sampling från Outkasts Mainstream. Då är det här ett riktigt trevligt köp.

Men resten av skivan dras med två vanliga soulproblem: den är för lång och för slätstruken. Och hur mycket Faith än försöker har hon inte lika mycket personlighet som Mary, varken i röst eller stjärnkvalitet.

Och Faithfully är inte skivan som förvandlar Mrs. Biggie Smalls till Ms. Faith Evans.