Recension
- This Condition Is Incurable (CD) The Maggots
- 2001
- Bad Afro Records
Förfestens räddare
Lyssna
Externa länkar
- Bad Afro Records
- Ett av skandinaviens bästa skivbolag. Släpper nya The Maggots.
- Low Impact Records
- Ett av Sveriges och skandinaviens bästa skivbolag. Har bland annat släppt The Maggotsdebuten "Get Hooked!".
- Deadbeat
- Ett danskt nätzine som gillar sin rock.
- Denim Zine
- Svenskt nätzine som vurmar för rock och annat.
- Savage
- Allt rock. Vet inte vilka delar av verksamheten som är mest aktiva nu.
- House of the Rising Punk
- Användbar portal.
- Beluga
- Distro och etikett som släppt en sjua med The Maggots.
- come.to/maggots
- Den officiella Maggots-
sajten.
Mina förväntningar var högt ställda inför The Maggots fullängdsdebut ”Get Hooked!” som kom i våras. Efter ett antal fruktlösa sessioner med den gav jag besviket upp. Bra låtar, bra sound, bra attityd. Allt finns där. Men något saknas. Med jämna mellanrum har den dammats av för att få en ny chans, men jag kan fortfarande inte riktigt ta den till mig. Mer än låtvis. ”Cannibal Woman” till exempel är en gjuten för-förfestlåt.
Som för att styra upp mitt festsoundtrack släpper Bad Afro nu nio nya spår av bandet på en tiotummare varav två är covers. (på cd har bolaget valt att inkludera de tre spåren från ”Gonna Make You Pay”-sjuan trots att de har exemplar kvar av den). Nästan allt jag ville ha i och med förra släppet finns här. Det jag tidigare inte kunde sätta fingret på. Det som gör att jag nästan hellre står kvar hemma framför stereon och övar Pete Townshend-poser och Elvisrullningar än går på förfesten.
Från låt ett fräser och spottar The Maggots ur sig sina låtar med långt mer engagemang och frenesi än tidigare. Gitarren misshandlas rejält och riffen har blivit stompigare. Influenserna är fler och gränserna har suddats ut ytterliggare. Fler typer av rock, mer punk och lite pop har kryddat ”This Condition…” vilket har gjort att The Maggots hamnar långt ifrån schablonen blekt, Nuggetsnerknarkat puritanskt garagerockarband. De imiterar inte. De gör egen musik. Förbannat bra sådan.
Alla låtar har inte de där starka refrängerna jag brukar eftersöka. Trots det finns det bara en låt som inte riktigt håller måttet; ”Maggot Man” är inte riktigt lika stark som de andra. Den känns lite oinspirerad. I övrigt uppvägs skivans brist på krokar i refrängform oftast av spelglädje, attityd och bra riff.
Flamin' Groovies ”Headin' From the Texas Border” avslutar tiotummaren. Den har Maggotifierats så pass att den fungerar alldeles utmärkt (jag tänker inte säga nåt om hur de har behandlat originalet då jag inte har låten så att jag kan jämföra). De tre bonusspåren har jag inte sedan tidigare så jag vet inte om de har mixats om. Men de låter helt i linje med resten av skivan. Trots det tror jag att jag skulle valt att köpa tian och sjuan istället för att få allt på en gång. Det är inte så att det blir alldeles för mycket, skivan är bara strax under 33 minuter, bonuslåtarna inkluderade, men som tiotummare fungerar den bättre.
I alla fall på fest.
Publicerad: 2001-11-26 00:00 / Uppdaterad: 2001-11-26 00:00
2 kommentarer
På Maggotssajten står det att skivan kommer 2002. Är det så?
#
Kolla i bonusinforutan vänster om recensionen.
#
Kommentera eller pinga (trackback).