Alla säger att Sveriges bästa rappare har slutat
Skitsnack
det här är fan min debutskiva
så sluta grina
- ”Bracka”

Det har varit ett bra år för den svenska hiphopen, inget snack om den saken. Det har kommit ett rejält gäng bra tolvor och antalet albumsläpp överskrider vida tidigare års produktion. Det är skönt att kunna konstatera att det även på albumfronten kommit mer av kvalitet i år än tidigare, även om en del kanske inte riktigt varit mogna att ta klivet från tolvtumsvinyl till femtumsaluminium. Organism 12 hör till dem som klarat att ta steget.

I pressreleasen drar skivbolaget till med att det kollektiv, Mobbade Barn Med Automatvapen, som Organism 12 tillhör betytt mer för den svenska rapmusiken än alla andra kollegor och konkurrenter på scenen här hemma genom att utmana själva språket. Det är inga små ord. Jag hoppas att det är den svenskspråkiga rappen det syftas på trots att minst en engelskspråkig konstellation räknas upp. Jag är inte helt säker på att jag köper det resonemanget. Jag kan gå med på att MBMA är viktiga. Jag kan till och med tycka att de är den viktigaste gruppen på den svenska scenen som ännu inte fått göra ett album. Men där någonstans drar åtminstone jag min gräns. Både Just D och The Latin Kings har utmanat det svenska språket minst lika mycket som MBMA, från andra håll och på andra sätt. Mobbade Barn är störst och viktigast utanför de stora scenerna. Det råder det inga tvivel om. Lika störst som Loop Troop var innan de tog klivet upp i ljuset.

Om jag tar mig tillbaka till ”Bakom kulisserna” och börjar med att lyssna på språket och rimmandet, så slås jag precis som skivbolaget hoppades av att det är förbannat finurligt och framförallt bra. Organism 12 får mig att lyssna på orden och att tänka. Därför känns det bortkastat att mer än halva skivan ägnas åt olika sätt att tala om att Organism 12 är bäst i Sverige. Tyvärr blir man inte bäst av att säga det, det ger snarare ett intryck av osäkerhet på den egna förmågan. Bäst blir man av att vara och våga berätta och ta ställning. Därför är Dogge fortfarande störst och Organism 12 får nöja sig med att ta sig in på topp tio i Sverige. För verkliga anspråk på tronen gör han bara när han slutar tjata om att han är bäst och istället säger något som berör.

Allra bäst blir det därför i ”Karlakarl” där Organism 12 ikläder sig rollen av en hustrumisshandlare och skapar en vass kritik av just sådana. Ännu vassare hade den blivit om han aldrig lämnat kroppen och låtit perspektivet stanna hos herr misshandlare genom hela texten.

För hälften av beaten står DJ Large (som tidigare levererat till MBMA:s ”Musik för din kravall”), för den andra hälften står Masse (som väl knappast behöver någon presentation längre). Det är ett litet problem att Masse står för en så pass stor del. Inte för att det han gör är dåligt utan för att det gör att Organism 12 inte får ett tillräckligt eget ljuduniversa att flyta runt i. Generellt sett gillar jag DJ Large-spåren bättre. Den utmärkta duetten med Peshi i ”Omaka par”, hustrumisshandlarlåen ”Karlakarl”, TLK-lånande ”Rapparnas Rappare” och vassa ”Ärligt talat Alltså” kommer alla från DJ Larges produktion. Å andra sidan visar sig Masses funkiga beat till ”Vad glor du på?” vara ett självklart singelsläpp och ”Det var vi hela tiden” visar upp hela Mobbade Barn-kollektivet i full styrka på ett Massebeat.

På tal om ”Det var vi hela tiden”. Herregud vad jag ser fram mot en hel skiva med hela gänget. Här blir det precis så bra som jag inte vågade hoppas att det skulle kunna bli. Pst/q har tagit ytterligare ett par rejäla steg framåt, jag tror aldrig att jag hört honom så bra som här. När kommer hans album förresten?

Sen måste jag som vanligt vara lite sur och säga att det finns ett par spår för mycket. Den här gången inte för att något spår är kasst, skivan hade bara mått bättre av att vara något lite kortare. Tolv låtar hade räckt gott. Kanske borde de båda låtarna som gästas av Chords ha fått bli en egen EP. Ett nytt projekt, Smuts & Co kanske? Något för de som inte kan få nog av Johan Hellqvist aka Herr Ågren aka Organism 12.

Invändningar till trots, det här är årets tredje bästa svenska hiphopskiva. I år betyder det dessutom någonting att placera sig på pallen.