Recension
- I Don't Need Love Randy
- 2001
- Burning Heart
Rårockarna Randy
Lyssna
Externa länkar
- Officiell Randy
- Utmärkt sajt som dessutom finns i flera versioner.
Randy har precis inlett en Sverigeturné som förband till Sahara Hotnights. En vecka in i turnén släpps en ny fyra spår lång CDEP. Två låtar från senaste skivan och två nyinspelade. Det ger mig en fin chans att be om ursäkt och rätta ett litet fel från tidigare i år. När jag recenserade ”The Human Atom-Bombs” gav jag den en sjua i betyg. Jag blir påmind av det när jag läser det medföljande pressbladet från Burning Heart. Så bra är inte skivan. Den är bättre. Jag minns att jag tvekade länge mellan sjuan och åttan när jag till slut satte den där sjuan. I och med den här singeln får jag en chans att berätta det för dig.
Men, nu gällde det ju egentligen den nya CDEP:n, som precis som albumet är producerad av allas vår Pelle Gunnerfeldt.
Först vill jag poängtera att ”I Don't Need Love” är ett utmärkt singelval. Framförallt eftersom det inte var en av de låtar P3 omedelbart plockade upp och började spela när skivan kom. Rent hitmässigt hade kanske ”Proletarian Hop” eller ”Karl Marx and History” varit bättre val, men båda de låtarna har spelats ganska flitigt redan och risken finns att P3 därför låtit bli att plocka upp dem. Därför känns ”I Don't Need Love” som ett utmärkt val. Att den sedan backas upp av ”Rockin' Pneumonia and the Punk-Rock Flu” som gästas av Maria Andersson från nämnda Sahara Hotnights känns i sammanhanget helt naturligt. Att det dessutom är en riktigt bra låt gör inte saken sämre.
De två nya låtarna heter ”Dynamite” och ”I Won't Play That Song”. Den första är en ganska rak och enkel skatepunkig poplåt som på ett enkelt vis skulle ha passat på ”The Human Atom-Bombs”, även om den kanske inte är riktigt lika vass som de bästa spåren där. Roligast är ”I Won't Play…”. En sån där galen sak som bara Randy gör på den svenska punkscenen. En galen rocker lite i samma anda som öppningsspåret på albumet ”Chicken Shack” (om än något mer återhållet i det här fallet). Avigt och knasigt. Skrikigt och rockigt. Uppfriskande.
En snabb introduktion för dig som missade skivan och en fin present till oss som redan tagit den till våra hjärtan.
Publicerad: 2001-09-22 00:00 / Uppdaterad: 2008-02-13 10:43
3 kommentarer
the human atombombs är helt fantastisk!
#
randy var mycket skönare när de lät som thin lizzy på amfetamin…
#
Senaste plattan har varit årets soundtrack, helt enkelt den bästa punkrock plattan jag hört på många år…
#
Kommentera eller pinga (trackback).