Ja, bergen skakar sannerligen och får liv när man lyssnar på denna skiva. Ett fint omslag med ett texthäfte fyllt med bilder, en för var av de 12 låtarna, plus musikvideor till två av låtarna. Bara det är ju bra.

The Mopeds består av bröderna Jens och Petter Lindgård samt en klippa på bas vid namn David Carlsson. En liten rolig grej är att dessa tre herrar (egentligen främst Jens och Petter) är med och spelar blåsinstrument på en mängd artisters skivor. Artister som Eggstone, Cardigans, Doktor Kosmos, The Standards och många andra.

Man skulle nästan kunna kalla dem kungliga hovleverantörer av blås. Så fort det är en skivinspelning på gång, så flygs de dit. Nåja, de är med och blåser och tutar på en mängd skivor i alla fall.

The Mopeds kommer från början från Malmö och startade en dag när de kände att de ville spela gitarr, bas och trummor också och inte bara blås. Sagt och gjort, de gick in i skivstudion och ”lånade” instrument från de band de för närvarande spelade för i studion. Nu har de egna instrument, tror jag…

”The hills are alive with the sound of mopeds” är en skiva med många olika musikaliska kvaliteter. Utomordentligt blås är en av dem. En annan är mycket känsla i framförandet, även om skönsången kan diskuteras i vissa låtar, som till exempel ”Lizard” och ”I love you”. Sånginsatsen av Jens Lindgård är dock i det hela stora mycket bra, tycker jag.

Melodierna är ganska poppiga och svängiga och ofta med en humoristisk ton både i melodierna och texterna. Några texter är faktiskt riktigt finurliga, som i ”Life's too short to hurry” där det sjungs ”I just wanna have some time to finish off my tea, cause life's too short to hurry, and I wanna see the wood despite all the trees, cause life's too short to hurry…”, men konstiga texter finns också.

Konstiga texter är ett återkommande fenomen på många skivor. Några riktiga höjdare på skiva är ”Discoloser”, ”Lizard”, ”Italian girl”, ”Life's too short to hurry” och ”Kid is alright”, men det är ändå svårt att bara plocka ut ett par låtar, alla är mycket bra, eller i fall alla bra. Jag tror jag ändrar mig igen, mycket bra måste det vara.

Om ni köper den här skivan, vilken jag verkligen hoppas ni ska göra, lägg då märke till de fina mopederna som åker uppför berget på framsidan på omslaget. Leta också upp en gubbe med grön tröja och utsträckta armar (hände hoch!) samt klura ut vilken ton Jens egentligen sjunger mot slutet av ”Lizard”. Jag har bara klarat de två första…