dagensskiva.com

48 timmar

Recension

A Camp: A Camp
A Camp (CD) A Camp
2001
Stockholm Records/Universal
7/10

a.k.a.

Lyssna

Sök efter skivan

”A Camp is Nina Perssons of The Cardigans” står det på en genomskinlig lapp som pryder A Camps självbetitlade debut.

Ett självklart klistermärke. Kanske mest för att det vore nästintill tjänstefel att inte dra nytta av namnet. Eller snarare namnen. Både The Cardigans och Nina är mumma för marknadsförarna.

Men även självklart eftersom Nina ÄR The Cardigans. Åtminstone utifrån sett.

Ett av Sveriges största band och ändå så anonymt.

Hur många klarar av att rabbla upp namnen på medlemmarna? Rätt svar: inte många.

De flesta stupar nog vid Nina Persson om de ens kommer så långt. De riktiga kalenderbitarna briljerar nog även med Peter Svensson. Men sedan är det nog stopp om man inte kommer från Jönköping, är ett fan, eller jobbar på skivbolagets PR-avdelning.

The Cardigans är naturligtvis inte bara Nina och Peter, men eftersom hon är ansiktet utåt och det är han som skriver alla låtar är det en generalisering som får slinka ner.

Kanske är det rösten som gör det. Men även om musiken är klart mer organisk och färgad än det The Cardigans spelar så känns det som om de många av låtarna på plattan skulle kunna har smugit sig in på deras två senaste skivor utan att stuckit ut märkbart. Det vill säga om produktionen hade varit mer Cardigans-aktig

A Camp började som ett ploj-projekt utan pretentioner med Nina och Niclas Frisk som båda behövde ett forum för att leva ut sin musik. De skrev ett gäng låtar och spelade in dem, bara för att läggas i malpåse. Det skulle vara kul att höra även den inspelningen. Någonting säger mig att vissa låtar är snäppet vassare i de versionerna.

Men det blev en skiva till slut. En nyinspelning. Första smakproven ”The Bluest Eyes in Texas” och landsplågan ”I Can Buy You” gav en föraning om att Nina på egen hand låter mer amerikansk. På så sätt är de representativa för hur skivan låter, men det är långt ifrån att vara någon traditionell country-doftande platta, även om de flesta låtarna bär klara influenser av country, och i vissa fall även blues.

Framförallt är det produktionen som bryter mot de traditionella mönstren. Producenten Mark Linkous (Sparklehorse) har fått till en ljudbild som bjuder på många överraskningar och små detaljer. Traditionella inslag som steel-guitar och fioler får samsas med samplingar och loopar. Många ljud varvas med luft. Ninas röst ackompanjerad av tystnad eller kanske ett par instrument.

Hennes röst är egentligen inte särskilt stark, men nu sjunger hon med en självklarhet som känns mer naturlig än tidigare. Det som förut var sofistikerat och svalt låter nu naket och nära. Viskningar rätt in i örat. Det behövs ingen yta mellan.

Skivan är rätt lång. 14 låtar är i mesta laget, men de flesta är bra. Det är främst två låtar som faller platt. ”Hard as a Stone” är tänkt att vara svängig men känns mest stelopererad. Tunga ”The Oddness of the Lord” med alla skruvade ljud i bakgrunden låter som Peter Svensson har haft fri lekstuga – med mindre lyckat resultat. Nu är ju han inte med på skivan men Linkous och äkte maken Nathan Larson tycker att det är kul att köra distade über-gitarrer även de. Kanske kul, men frågan är om det tillför låtarna så mycket alla gånger?

Men missarna är i klar minoritet så helhetsintrycket är positivt och skapar mersmak. De flesta låtarna har Nina skrivit ihop i par med Frisk, Larson eller Linkous. Men en låt som ”Algebra” visar att hon klarar det även på egen hand. En av plattans starkaste låtar tillsammans med ”Frequent Flyer” och ”Angel of Sadness”.

Det bådar gott. Både för The Cardigans och A Camp.

Patrik Ekelöf

Publicerad: 2001-08-23 00:00 / Uppdaterad: 2001-08-23 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1037

11 kommentarer

Men Hallå!

Sedan när är ”Can i buy you” en landsplåga??

Jag tänker inte sortera in den låten tillsammans med Fiskar i hav och långa bollar på birger och allt vad dom heter.

Använd begreppen för vad dom är!

Annars en ok recension, lite väl objektiv och med för lite referenser kanske.; )

702 Oregistrerad 2001-08-23 12:00
 

sedan p3 bestämde sig för att spela den minst två, gärna tre gånger per dag.

Den är bra, men inte så bra.

martin friberg Oregistrerad 2001-08-23 13:46
 

ja martin jag kan hålla med dig det är nog den enda problemet med p3 faktiskt att dom hård matar nått som jermund stenhagen har fått för sig är jävligt bra visst han har bra smak men han är lite för energisk i sitt njutande av musik!

men han vet ju vad som slår och inte så inget ont om det så men dom borde ha en större lista med låtar än vad de har som spelas1 förövirgt tycker jag det var en bra recension tycekr inte plattan var värd mer än 7 men är även helt klart värd den sjuan och inte nått mindre! plus att Nina är ju trots allt nått av det snyggast vi har i sverige!

Mattias Claesson Oregistrerad 2001-08-23 13:51
 

Hur kommer det sig att folk (läs recensenter) alltid klagar på att skivorna är för långa? Då får man ju något för pengarna gillar man inte en låt så hoppa över den. Men det klart det kan ju vara jobbigt att lyssna igenom en skiva som är lång när man gör det bara för att skriva en recention eller? Men allvarligt hur kul är det med skivor som är 30 min. Speciellt om det kommer en ny från samma artist året efter eller kanske inte ens det på ytterligare 30 min. Det känns så fruktansvärt snålt med för korta album de kostar faktiskt 150 spänn då ska man väl få nåt för pengarna.

för lång Oregistrerad 2001-08-23 23:21
 

Bra Mattias, Hur Nina ser ut är ju otroligt viktigt, faktiskt mycket viktigare än musiken hon spelar.

...... Oregistrerad 2001-08-23 23:50
 

…. läs en gång till och läs då PLUS 15 gånger och försök förstå vad det ordet betyder om du itne vet kolla upp svenska akademins ordlista så kanske du förstår om du itne gör det då så kan du maila mig på mattiasklaesson@hotmail.com så kan jag försöka förklara det!

Mattias Claesson Oregistrerad 2001-08-24 07:16
 

”För lång”: när jag skriver ”för lång” betyder det allt som oftast att skivan inte håller hela vägen. Därför känns den för lång. Den skulle ha mått bra av att bli av med ett par av de mindre lyckade låtarna. Typ som en fest som kanske håller på lite väl länge och inte direkt blir roligare ju längre den lider.

Valuta för pengarna i form av många låtar är inte fel i sig, men om de inte håller samma klass så sänker de helhetsintrycket. Gratis är inte allid gott. Det är inte alltid regissörens version är bättre än den ursprungliga som var kanske var en halvtimme kortare.

Patrik Ekelöf Oregistrerad 2001-08-24 13:01
 

Nu har jag läst det du skrivit ca 5 ggr. Kan omöjligt förstå vad du menar. Du borde själv studera ”Svenska akademins ordlista” som du så ihärdigt propagerar för.

....... Oregistrerad 2001-08-25 19:10
 

en konstig diskussion om hur lång skivor är, när vi nu har en så undebar skiva att prata om. A Camp är värd nio, om vi nu måste ge allt betyg. Nina är naturligtvis värd 10!

henrik Oregistrerad 2001-08-27 14:58
 

För mycket Neil Young va?

Eddie Vedder Oregistrerad 2001-08-29 22:43
 

Nina är värd allt. Hon blir bara bättre och bättre.

Johan Oregistrerad 2004-01-14 19:40
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig