Jag stötte på Kingston Air Force för första gången när jag läste programmet till årets Arvikafestival. Namnet stod ut bland de övriga ganska svarta och mörka namnen i startfältet. Det lyste av rött, gult och grönt. Värme och glädje. Jag fick en obetvinglig lust att kolla upp dem. Efter lite snabb efterforskning och lite mejlväxlande landade ”Feel Dem Spirit 2001″ i min brevlåda. En EP som kanske närmast borde beskrivas som en demo. På baksidan läser jag att de tre spåren spelats in under fem dagar i september under ledning av Thorsten ”Topsteen” Larsson (ex-Stonefunkers). Mina förväntningar skjuter så klart i höjden. Jag har varit ett hängivet fan av Stonefunkers under det bandets hela karriär och jag gillar verkligen vad han gjort för Soundtrack of Our Lives.

Första spåret låter verkligen Göteborgskt. Ljudbilden känns igen från Fläskkvartettens samarbeten med Freddie Wadling på det tidiga nittiotalet. Jag hör de mer uppspelta sitarkryddade stämningarna från ”Goodbye Sweden” i repris. Fast år 2001 går det i baktakt. År 2001 är Göteborg på väg mot Mount Zion. Växel-toastandet och den religiöst klingande körsången livar upp min törstande själ och får mig att tro att frälsningen är nära.

Andra spåret ”There’s a Riot a Gwan” är en snabbt sprittande elektronisk reggaeinfluerade popfunklåt. Flygvapnet från Göteborg väver in mer än lite av Sly & the Family Stone i mixen (undrar om inte är spår av ”Sympathy for the Devil” jag hör också?), temperaturen höjs. Blundar jag är det inte särskilt svårt att föreställa sig hur svettig jag skulle kunna bli av det här om jag hunnit fram till Arvika i tid. I efterhand förbannar jag att jag inte tog den där semesterdagen. Jag hade gärna stått där i ett lycklig rus, klappat händerna och vrålat ”Kingston! Air!” och sjungit med i raderna ”Babylon a follow / Babylon are gonna fall”.

Avslutande ”Hold up Your Hands” är den överlägset mest elektroniska låten och får mig snarare att tänka på ett brittiskt dansgolv än nnågot annat. En varmt ljudande melodika ovanpå en sparsam trummaskinsrytm möter en robotröst och en vildsint toast och de redande karakteristiska kvinnokörerna. Resultatet blir en märklig elektroisk pop med starka reggae inslag. Jag skulle kunn agöra jämförelser, men jag tror inte att något skulle bli riktigt rättvisande. Kingston Air Force har reda en helt egen stil och även om uttrycket kanske inte är riktigt vässat än så lovar den här EP:n stort och jag skulle med glädje ta emot mer.

Det är väl också på sätt och vis det bästa betyget en sådan här demo –EP kan få. En önskan att höra mer. Jag undrar vad Thorsten och hans nya adepter skulle kunna hitta på om de fick lite mer tid på sig i en studio?