Precis som hos halvsyskonen i Melody Makers vilar arvet efter pappa Bob tungt på Ky-Mani Marleys axlar. Likheterna i rösterna är påtaglig och det blir helt enkelt omöjligt att lyssna utan att tänka på Mr Bob Marley. På gott och ont så klart. Det är inte helt lätt att mätas med en mästare och legend som måttstock. Ky-Mani lyckas precis som Ziggy och Stephen förvalta fädernesarvet på ett oväntat gott vis.

Där Melody Makers musik spinner vidare från Bobs mer lättillgängliga och soliga sidor väljer Ky-Mani att ta resan tillbaka till Jamaica. Musiken är för det mesta akustiskt uppbackad rootsreggae, huvudsakligen helt befriad från digitala rytmer (även om det finns en hel del digitala ljud i den varma ljudbilden). Ky-Mani trampar vidare i de tydliga fotspår pappa lämnade efter sig. Det är svårt att tycka illa om det. Och varför skulle jag göra det egentligen? ”Many More Roads” är en bra platta och Ky-Mani lyckas fylla kostymen med sin egen person.

Titelspåret är svårt att stå emot när Ky-Mani ovanpå en mjukt gungig grund fylld med knasiga digitalt studsiga ljud och varmt blås sjunger med en eftertänksamt lätt sprucken varm röst om massorna som måste väckas för att se att det finns så mycket kärlek på de mest oväntade platser i världen om man bara vågar se efter. Efterföljande ”Heart of a Lion” är en dyster allsångshistoria som skulle funka fint under en varm festivalsol. Det finns mer av den varan och jag börjar fundera på om det inte är någon som Ky-Mani festivalledningarna i Sverige borde ha bokat i år eller till nästa år. Molnen som anlänt de senaste dagarna verkar redan spricka upp. Åtminstone hos mig och Ky-Mani.

Lite oväntat är det när Ky-Mani slår sina påsar ihop med The Hit Squad och förflyttar sig till dansgolvet i ”In A De Dance” som jag tycker att skivan är på topp. Ky-Mani tar sig an den raggakryddade dancehallen med kärlek och värme och blir en skön motvikt till den hårdhet och kyla som präglat den allt digitalare raggan de senaste åren. Kanske finns det mer att hämta här för denne Marley?

Jag hoppas hur som helst att jag får höra mer från Ky-Mani. När han hunnit utveckla ett något tydligare eget uttryck och inte rider fullt lika hårt på sitt efternamn kan det bli intressant ur fler perspektiv.