Nils Petter Molvaer är en norsk trumpetare och multiinstrumentalist som hittills släppt två skivor under eget namn, ”Khmer” och ”Solid Ether”. Han anses som en av förgrundsfigurerna inom modern experimentell jazz och har fått mängder med hyllningar för sin unika och nyskapande fusion av klassisk jazz, improvisationer och elektroniska genrer som ambient, drum'n'bass, techno.

På ”Recoloured” har Molvaer gett en mängd mer eller mindre kända producenter och remixare (heter det verkligen så?) möjligheten att mixa om och göra sina egna tolkningar av spår från senaste skivan ”Solid Ether” som kom förra året.

Molvaers många gånger dystra och episka musik hackas sönder, stuvas om, filtreras och kläs i ett par fall i helt ny kostym. I samtliga spår dominerar de elektroniska inslagen. Beatsen smattrar, basarna dånar och det finns ofta ett groove som saknas i originalversionerna. Men hur man än valt att mixa om låtarna bygger nästan samtliga medverkande sina versioner kring Molvaers svala trumpetstämma. Ibland ligger den i förgrunden, ibland finns den bara som ljudfragment i bakgrunden men hela tiden ständigt närvarande.

Något som blir extra intressant i de fall där de medverkande artisterna, vi kallar dem så för enkelhets skull, valt att tolka samma låt. Och det är något som snarare är regel än undantag på ”Recoloured”. För trots att den innehåller 12 spår är det bara 6 olika låtar som tolkas varav en, ”Dead Indeed” hela 3 gånger.

Inleder gör engelske Herbert som förvandlat till den lågmälda ”Merciful” till sex minuter skönt gungande lo-fihouse. Efter det följer första remixen av ”Dead Indeed” där Molvaers landsman Jan Bang med latinorytmer och en nedtonad tvärflöjt ger låten en loj chill-outkänsla. En annan som valt att mixa om ”Dead Indeed” är Pascal Gabriel som valt en helt annan infallsvinkel och med hjälp av djupa basgångar och ett betydligt snabbare tempo förpassar samma låt rakt ner på första bästa dansgolv.

Den sista mixen på ”Dead Indeed” och den jag håller som favorit just nu är norska Mind Over Midis ambienta tolkning med det mycket passande namnet ”Tunnel Mix”. När man hör den känns det verkligen som om man befinner sig i en mörk tunnel som aldrig tar slut. Den hypnotiska stämningen med en malande oroande ton i botten påminner inte så lite om musiken till dystopiska filmer som ”Blade Runner” och ”Terminator 2″. Blundar man bara en stund börjar det snart flimra bilder av förödda landskap och krossade byggnader insvepta i skitig, försurad luft framför ögonen.

Franske Joakim Lone och tyska Funkstörung ger sig båda på titellåten ”Solid Ether”. Lone gör den som 70-talsdoftande högenergisk elektrojazz där rytmen får vara i centrum medan Funkstörung nästan plockar bort allt kringliggande tills det bara återstår ett sugande groove. I Cinematic Orchestras lågmälda ”Vilderness” förenas samplingar och liveinstrumentering i skön harmoni medan samma låt i Chilluminatis version är betydligt kraftfullare med tydliga drum'n'bass-inslag. Ännu mer klubbkänsla är det i TeeBees mix av ”Ligotage” där kontrasten mellan den svala trumpetstämman och de varma basgångarna skapar ett av plattans intensivaste spår. Som motsats finns där Phonos version som med sin kompakta ljudmatta mest känns seg och tung.

Den låt som ändå sticker ut mest är ”Kakonita” med Motorpsychos hovproducent Deathprod bakom spakarna. Den har i hans händer blivit reducerad till ett pulserande, mörkt och nästan sakralt stycke musik.

”Recoloured” avslutas med Bill Laswells dubbiga och oemotståndligt svängiga mix av ”Merciful” och ”Ligotage”, inte särskilt överraskande kryddad med tablas och andra orientaliska instrument.

Som synes kastar sig ”Recoloured” hämningslöst mellan ett antal olika genrer och sinnesstämningar men känns ändå aldrig splittrad. Till stor del beror det givetvis på att den i grunden bygger på Molvaers melodier men också minst lika mycket på att det hela tiden finns ljud, grooves och beats som borrar sig fast och tvingar en att lyssna.

Så egentligen kvittar det om man inte har hört talas om Molvaer tidigare, hört någon av hans skivor eller ens gillar jazz. Är man bara lite intresserad av elektronisk musik kommer man njuta av ”Recoloured” ändå. Ett lysande exempel på hur en riktigt bra remix-skiva kan låta.