Jag har haft den här i någon månad nu, men jag har haft svårt att sätta mig att skriva om den. Den är så upprörande. Jag tycker inte om att bli så irriterad som jag blir av att lyssna på ”The Gift of the Game” om och om igen som jag måste för att skriva om den. Ändå är det ju ganska befriande med en riktigt dålig skiva. Det blir så klart då. Tyvärr kan jag inte ens få ynnesten att säga det här är den sämsta skivan i år, för den här fick sin rättmätiga uppmärksamhet när den kom 1999, det vill säga ingen.

Tyvärr flyttades ju Dawson Creek-smakande singeln ”Butterfly” upp på alla radiostationers a-lista och så förlängdes Crazy Towns meningslösa liv.

Det är hela tiden motsatsen till intellektuell stimulans. När det inte finns något att binda upp orden på, som tankar och kunskap faller materialet platt. Den mest relevanta referensen till omvärlden känns mest gammal, ”We leave em hanging / Like INXS”, och de andra bara dåliga, ”I'm evil like Knievel” (jaså, ond som en snubbe som hoppar över bilar med motorcykel). Och när han refererar till sin egen värld blir det bara löjligt.

”You've got to change your tune / Or change your pitch / Because life ain't easy man / Life's a bitch / Shit is harder than hard / About as hard as can get”.

Jo, visst. Han försöker vara så där jobbigt missförstådd hela tiden och han yrar om och om igen om hur jobbigt han har det. Jag blir tokig på det. Ok, han har visst haft drog och spritproblem och det är ju tråkigt, men han får gärna låta bli att kokettera med det.

Vi har att göra med en frontman som tror han är lite för tuff för sitt eget bästa, som inte kan rappa, inte kan rimma, inte kan sjunga och som definitivt inte kan vara hård. När Dirty Unit gästar på ”Think Fast”, KRS-ONE på ”B-boy 2000″ och Mad Lion på ”Holywood Babylon” blir det än mer tydligt hur dålig Shifty Shellshock (sångaren alltså) faktiskt är, trots att gästerna knappast göra några fantastiska insatser.

Bandet sen har inte lyckats göra något eget på hela skivan. De har kopierat det andra gjort före dem och spätt det med mjukmedel. Nedtonade grovriff som harvas om och om igen utan finess och stil. En DJ som förvisso scratchar som besatt, men vad hjälper det om det låter illa.

Och för den som tycker att -”Jo, men den däringa 'Butterfly' visar väl att de kan lite grand i alla fall” kan jag bara säga att det är fel. Det enda som är bra i den låten är lånet från Red Hot Chilli Peppers. Och det enda de gjort med lånet är att loopa det till förbannelse.