dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Michael Franti & Spearhead: Stay Human
Stay Human (CD) Michael Franti & Spearhead
2001
Boo Boo Wax/Virgin
6/10

En lovsång till mänskligheten

Lyssna

Sök efter skivan

Michael Franti har alltid varit en självklar ledargestalt, sedan har det inte spelat så stor roll om människorna han omgivit sig med kallat sig Disposable Heroes of Hiphoprisy eller Spearhead. Franti har alltid stått i centrum. Just därför känns det inte så konstigt att det nya albumet ges ut som Michael Franti & Spearhead. Samtidigt känns det oväntat eftersom Franti alltid framställt sig som kollektivist och socialist. Varför är han som individ plötsligt viktigare än kollektivet Spearhead? Har fokus skiftat? Har Frantis politiska intresse falnat?

Farhågorna dyker upp, men tystas lika snabbt som jag andats ut dem. Franti brinner fortfarande. Den här gången är han snarare mer tydlig än någonsin med sitt politiska budskap. ”Stay Human” framförs som en radioshow på Stay Human Radio, en imaginär oberoende radiostation som drivs av idealister och bidrag från företag och organisationer som tycker att det behövs en motvikt till de i övrigt sönderkommersialiserade mediebruset. Temat för sändningen är dödsstraffet. Genom skivan får vi följa den fiktiva historien om Sister Fatima som 1991 dömdes för mordet på James och Ellen Buchannan. Vi får höra den hopplösa republikanske politikerns lama försök att försvara dödsdomen, medan Franti och hans kvinnliga radiokollega, som spelas av Nazelah Jamison, kallt konstaterar att guvernören (Woody Harrelson) försöker utnyttja dödsstraffet för att vinna röster i det stundande valet.

Radiohistorien utgör nio av de 27 spåren på skivan. Budskapet de bär tål att höras minst en gång om dagen, så den här gången gnäller jag inte över att de finns där. Jag tackar istället Franti för att han vågar stå upp och försvara något som många av oss tar för givet.

Musiken då? Ja, där har Franti lyft sig ett rejält snäpp sedan sist. Föregångaren ”Home” ville aldrig riktigt ta tag och var som helhet en ganska trist historia. Den här gången är det betydligt roligare att lyssna. Den här gången finns mer än budskapet. Titelspåret är en utmärkt somrig, jazzig, historia med körer som George Clinton själv skulle varit stolt över att ha arrangerat. ”Rock the Nation” är en härlig electrodänga. ”Sometimes” en funkig sak som Ohio Players skulle ha kunnat spela in (jodå, körerna har mer än en vag likhet med Players klassiska ”Love Rollercoaster”).

Väldigt mycket jazz. Väldigt mycket funk. Väldigt mycket sommar. Så känns den första halvan av ”Stay Human”. Så långt är jag redo att kasta upp händerna i luften och vråla: ”Världsklass!”, trots det svaga mellanspåret ”Do ya Love”. Det följs ju av den sprittande lyckliga lätt latininfluerade ”Soulshine”.

Men, sen tar det lite stopp igen.

Både ”Every Single Soul” och ”Love’ll Set You Free” känns mer än lovligt sega. ”Thank You” är en discohousedänga som jag har svårt att förhålla mig till, men jo den svänger. Sen är det ner i rhodesjazzens klubbvärld Franti vill ta oss, men där går han vilse och ”We Don’t Mind” visar sig vara en riktigt såsig historia. Efterföljande ”Speaking of Tongues” är en efterhängsen kvarleva av en snedtripp via Bristol för fem år sedan. ”Listener Supported”är ett försök att föra in dub och reggae i ljudbilden, men det blir tyvärr ganska platt och trist. Avslutande ”Skin on the Drum” är mer ljudsatt spoken word än något annat.

Halva skivan är toppen. Halva är rätt trist. Kanske borde Franti ha låtit bli att försöka variera sitt radioprogram. Hade han hållt sig till den souldränkta jazziga funken och låtit de andra utflykterna vara hade slutresulatet förmodligen blivit bättre. Å andra sidan kan jag inte låta bli att imponeras av att han vågat ta ut svängarna. Synd bara att helheten blev lidande.

Hur slutade historien om Sister Fatima då?

Dödsdomen verkställs strax innan en hittills okänd person tar på sig skulden och presenterar både mordvapnet och platsen där de båda kropparna ligger begravda. Sister Fatima dödas för ett brott hon hela tiden nekat till. Ett brott hon inte begått. Det spelar ingen roll att historien är uppdiktad. Det finns alldeles för månag liknande, verkliga, fall för att debatten om dödsstraff skall kunna läggas till handlingarna. Håll den levande.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2001-05-27 00:00 / Uppdaterad: 2001-05-27 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #933

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig