Lite oförtjänt har den här skivan puttats mot dansmusikens fack. Det borde man inte gjort. Ladytron har gjort en popskiva med synthar, det är inte konstigare än så.

Ladytron blev bildat av Danny Hunt och Reuben Wu 1998 i Liverpool. De tog med två kvinnliga vokalister, Mira Aroyo från Bulgarien och Helen Marnie från Sverige. De spelade in sin debutsingel ”He took her to a movie” och gav ut den året därpå. I två år spelade de sedan in mer material och gav ut ett antal singlar till ”Commodore rock/Playgirl” och ”Mu-Tron EP” samt ett mini-album i japan – ”Miss Black and her friends”. Allt material från dessa släpp och lite nytt är samlat på det som blivit debutplattan ”604″.

Tyvärr har resultatet blivit lite splittrat. Det var nog aldrig tänkt som ett släpp och då är det inte så konstigt att plattan inte sitter ihop över de sexton spåren. Inledande ”Mu-Tron” till exempel är en funkig sak som inte alls är representativ för skivan. Först därefter kommer skivan igång med sin dekadenta europop. Syntharna lägger för- och bakgrunden. Inte en gitarr hörs på hela plattan (eller något annat levande instrument heller för den delen). De bägge sångerskorna sjunger mjukt över den syntetiska ytan. Referenserna sträcker sig över pop från alla tider men ljuden är från åttiotalet. Ett mycket medvetet och skapat hopkok, men samtidigt väldigt charmigt.

Jag tänker på Stereo Total och Add N To (X). Och jag vet att du vid det här laget inte blir förvånad när jag säger att Danny jobbar som grafisk formgivare.

Ladytron är ingen revolution, men en ganska trevlig platta att sitta och vara alternativ till. Varför man nu skall vilja göra det.