Edson dyker upp som en solstråle i februarikylan och när denna recension publiceras har snön börjat smälta. Detta debutalbum är i mångt och mycket en sockersöt pophistoria som står på samma bokhylla som Belle & Sebastian, Beautiful South, Eskobar och tidiga Cardigans. Tillbakalutat, sprött och kryddat med snygga flöjt och wurlitzer-harmonier signerade Helena Söderman.

Pelle Carlberg är motor i Edson, skriver låtarna och sjunger. På denna fullängsdebut har han knåpat ihop elva popmelodier av klass. Några oerhört bra, några för söta. Men klart är att Edson på många sätt förkroppsligar stereotypen av ett popband som ger ut sin musik på oberoende bolag och har en publik i Stockholm.

Dock, fler borde upptäcka Edson. Låtar som ”Birth! School! Dole! Angst!”, ”I wanna be alone”, ”Sunday, lovely sunday” och “Friends?” är synnerligen starka och kommer följa med mig en bra bit mot sommaren. Visst, ibland går de över sliskighets-gränsen, som i ”September”, men det händer inte störande ofta. Allt som allt är detta en mycket snygg debut. Som EP, med nämnda topplåtar hade det varit en klassisk debut. Fullängdsformatet känns kanske fortfarande lite för stort för bandet, men till nästa album sätter jag stort hopp.

Att lyssna på ”Unwind with Edson” ger samma känsla som att se en istapp smälta, eller höra vårens första fåglar. Det värmer.