dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Lina: Stranger on Earth
Stranger on Earth (CD) Lina
2000
Atlantic
8/10

Följa trenden, nej tack.

Lyssna

Sök efter skivan

När det landar skivor med hitintills okända soul- och r'n'b-tjejer på redaktionen så har de två vägar att gå. Till mig eller Fifi. Jag hade skyfflat över ganska mycket okänt på Fifi ett tag, så jag kände väl att det var min tur att ta en av dem. Några veckor senare stoppade jag plikstkyldigt in CD:n i spelaren för att åtminstone ge den en chans innan jag la den åt sidan för vidare förflyttning till arkivet och dammråttorna där den skulle få göra drivor av skivor sällskap för att aldrig mer plockas fram.

Men, det hände något konstigt. När skivan tog slut efter en kort stund (lite drygt trekvart) satte jag på den igen. Och igen. Och igen. Så där fortsatte det resten av arbetsdagen. När jag kom hem åkte den in i spelaren igen. Så där har det fortsatt i en vecka till nu. Nästan. Jag spelar Linas debutalbum på Atlantic minst en gång om dagen. Det gör mitt liv ännu lite bättre. ”Stranger on Earth” är en skiva som får mig på gott humör och ger mig tron på musiken åter.

Lina föddes i Denver och flyttade sedan runt i en mängd städer i Texas tillsammans med sin mor där de sjöng tillsammans i kyrkor. När Lina började skolan upptäckte hon opera, körsång och klassisk musik. I sjunde klass började hon ställa upp i lokala musiktävlingar och det var då hon på allvar började utforska sin rösts högre register. Lina kontaktades av en lång rad av mangers som ville placera henne i något tjejband, men Lina avböjde för att koncentrera sig på sin egen röst och sitt eget uttryck. Det gjorde hon rätt i.

Efter ett par år där de studsiga beaten och de halvhyfsade sångerskorna varit allenarådande (om vi för en stund bortser från retrosoulen med hela Okayplayer-kollektivet) är det uppfriskande att lyssna på en skiva som ignorerar rådande trender och istället koncentreras kring melodier och stark sång. Lina besitter en pipa som jag omöjligt kan motstå – klar, ren och tonsäker utan att för den skull bli intetsägande eller ren från personligt uttryck. Hon klarar att sjunga lojt jazzkaxigt i ena stunden för att i nästa klä sina låtar i de vackraste operaklingande harmonier jag hört på länge. Imponerande.

I botten lurar 20-talets jazz och divor som Dinah Washington och Sarah Vaughan. I Linas musik är det varma bilder av Harlem för mer än 50 år sedan och inte någon kall industristad år 2040 som dyker upp i min hjärna. Samtidigt vill jag inte stoppa ner Lina i något retrofack. Nej, det här är i huvudsak tidlös och andlöst vacker soul med ett självklart och naturligt sväng.

Jag är glad att den här okända tjejen landade på mitt skrivbord. Jag vågar nästan utropa ”Stranger on Earth” till årets kvinnliga soul redan nu. Trots att Aaliyah förmodligen kommer att förändra allt det om någon månad med en skiva som inte låter som något annat vi hör.t förut.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2001-03-18 00:00 / Uppdaterad: 2001-03-18 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #841

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig