Norsk musik är fortfarande ganska okänd i Sverige. Vi raljerar fortfarande över Jan Teigen och minns väl egentligen bara A-ha som listklättrare. Hårdrockarna minns troligen TNT med hitlåtar som ”10.000 lovers” och ”Seven seas”. Men nu är det andra saker på gång i vårt västra grannland och lätt deprimerade band som Madrugada – vars album ”Industrial silence” kan vara 1999 års bästa album – och Midnight Choir börjar göra internationell karriär. Omtalade Kings of Convience likaså.

Midnight Choir har en ganska namnkunnig mentor i Chris Eckman, från The Walkabouts. Denne är med och producerar Midnight Choirs album och har också lånat en av bandets låtar till Walkabouts förra album. Midnight Choirs musik har också en hel del gemensamt med de låtar som Chris Eckman gör.

”Unsung heroine” är Midnight Choirs fjärde album. Musiken bottnar i vemod och väver snyggt in stadiga melodier med stråk av country, jazz, blues och vanlig, enkel pop. Ofta ligger stråkar eller piano framträdande i produktionen, men ibland dyker också en lätt sprucken, distad gitarr upp och tar över. Längst fram sjunger Paal Flaata om hjärta och smärta.

Musiken ligger väl i linje med andra softa och deprimerade artister. På mina dystra bland-CD:s finns ofta Midnight Choir med, tillsammans med Tindersticks, Mazzy Star, Nick Cave och andra likasinnade. Allstå bör du som gillar den typen av tongångar för din självömkan kolla upp Midnight Choir.

Låtmaterialet har utvecklats positivt sedan 1998 års ”Amsterdam Stranded”. Inledande ”Double blank” och ”Electric rain” är riktiga höjdare tillsammans med ”Violence of the world” där även Carla Torgerson från Walkabouts dyker upp. Andra utropstecken är långa titellåten ”Unsung heroine” och jazziga ”She came from West Virginia”. Inga leenden så långt ögat når, men väl så vackert som det våra svenska melankoli-kungar Weeping Willows gör för att få vuxna män att gråta.

Norrmännen är alltså på gång. Lyssna på band som Midnight Choir och Madrugada och bli låg. De verkar veta hur man lider. För självömkan passar det utmärkt, men även för den rena njutningen av att uppleva hur text och musik smälter ihop till den där enheten som för ett ögonblick får tiden att stanna. Midnight Choir får mig att uppleva detta. Åtminstone i sina toppar.

Heja Norge!