Jag såg ett mycket nervöst Chickenpox på scenen i höstas med taggade uppstickarna The Cigarres från Västerås som förband. Jag gissade att det var första gången Chickenpox visade upp sig för skivbolagsbossen sen omstöpningen. Bandet spelade ett gäng nya låtar och trombonisten Staffan Palmberg hade tagit över den ena ledmikrofonen. Det mesta lät osäkert, forcerat och ganska krystat. Det saknades mål och mening. Raka motsatsen till förbandet som enkelt och självsäkert levererade sin rootsiga variant av ska-reggae.

Sen vände allt. Cigarres levererade i höstas en ganska blek och feg debut. Chickenpox fick sitta i väntrummet. Blev förbannade och spelade in sin bästa skiva hittills. Åtminstone om man ser till produktion och framförande.

Det som framförallt slår mig när jag lyssnar på ”Approved By The Chickenpox” är att det låter så bra. Produktionen är välavvägd, alla instrument och infall har en självklar och tydlig roll i ljudbilden. Basen grumlar inte, virveltrumman är den plåtigaste jag hört på många år, orgeln fyller hela spektrat av det jamaicanska arvet, blåset är varmt, gitarren lekfull. Det enda som slackar är sången. Staffan och Max B Uvebrant som delar mikrofontjänsten har begränsade röstresurser, men det spelar egentligen mindre roll. Rösternas begränsningar ger musiken en naiv charm som jag verkligen gillar. Att bandet dessutom vågar tänja på de stela genrekonventionerna genom att föra in en DJ som frenetiskt scratchar på ett par spår talar också till skivans fördel. Ska-genren är en av de snävaste och för att den skall överleva och få ett extra varv i rampljuset krävs band som vågar utveckla genren. Chickenpox är ett sådant band.

Jag kan tycka att textförfattandet lämnar en del i övrigt att önska när Chickenpox i ”Things that belong to us” visar upp en låt som musikaliskt påminner om något Horace Andy eller Gregory Isaacs skulle ha kunnat spela in väljer man att sätta en text till den som mest låter som en tafflig kärleksnovell. Synd. Lite mer engagemang och vilja (kamp!) i textförfattandet så kommer Chickenpox att lyfta sig ett snäpp till.

Sen var det det här med slagkraftiga låtar. Det är det tyvärr lite ont om på ”Approved By The Chickenpox”. Det finns ett par som sticker ut och grabbar tag i mig. Jag tänker framförallt på ”She Comes Smiling”, den självklara uppföljaren till bandets största hit ”Running Late”. Att de sen valt att inkludera gamla singelsläppet ”What Would You Do” igen, ja det har jag helt enkelt svårt att förstå. Visst, en bra låt. Men, en mer radikal tolkning hade krävts för att motivera platsen på fullängdaren.

Vågar vi hoppas på att Chickenpox får en chans till även om ”Approved by the Chickenpox” inte skulle slå? Vågar vi hoppas på att bandet orkar fortsätta även om framgången uteblir? Jag gör det. De är nära nu.