Att inte nämna Simon & Garfunkel när man ska förklara hur norska duon Kings of Convenience låter är näst intill omöjligt. För det Erlend Øye och Eirik Glambek Böe skapat på ”Quiet Is the New Loud” låter emellanåt kusligt likt den klassiska duon. Inte bara genom de strålande vackra sångstämmmorna, utan också genom att melodierna nästan uteslutande framförs med endast akustiska gitarrer. Ibland förstärkta med en försiktig trumrytm, ett sprött klingande piano, eller en dämpad trumpet tassande någonstans i bakgrunden. Men mer än så blir det heller aldrig. Försiktigt är ledordet.

Samtidigt har Kings of Convenience mycket gemensamt med artister som Elliot Smith, Belle & Sebastian och Song of Soil. Inte bara rent musikaliskt men också genom att även det här är musik till tröst för trasiga själar.

Texterna på ”Quiet Is the New Loud” handlar om relationer och ofta misslyckade sådana. Första raderna på inledande sången ”Winning a Battle, Losing the War” antyder direkt vad som väntar.

”Even though I'll never need her
even though she's always giving me pain
I'll be on my knees to feed her
spend a day to make her smile again”

I låt efter låt avhandlas i avskalade lätta små popmelodier, brustna hjärtan, kraschade förhållanden och olycklig kärlek. Resultatet är otroligt vackert och helt knäckande.

Det finns en känsla i de bitterljuva sångerna som jag inte kan värja mig mot. Varje mjukt ackord, varje lågmäld strof av Kings of Convenience melankoliska popmusik träffar rakt in i hjärtat och sveper in mig i ett stort varmt moln av innerlighet och värme.

Så känner du att du behöver lite balsam för själen; kryp upp i soffan, softa ner ljuset och låt tonerna från Kings of Convenience ”Quiet Is the New Loud” fylla rummet. Ett bättre eller vackrare recept finns inte just nu.