Franska revolutionen har förmodligen haft en stor inverkan på kultur och musik, inte bara politik. Kanske är det t.o.m så att den franska revolutionen spelat en större betydelse för den kulturella utvecklingen än vad vi tidigare anat överhuvudtaget (även om några kulturkonservativa säkerligen anser att det är precis tvärtom).

The Jack Brothers har bestämt sig för att sålla sig till fåran av artister som tar sin inspiration från den franska revolutionen. I enlighet med den franska revolutionskalendern (som bekant kom att hamna i papperskorgen) kommer de under år 2001 ge ut en skiva i månaden. Radikalt och medvetet. The Jack Brothers är från Göteborg och har från början varit helt kompromisslösa. De har som de brukar säga musik inom sig och den skall ut. Ut utan några kommersiella filter. Därför tolv skivor under vad de benämner år 1.

Med rötterna i jazzen, och kan jag säga punken, så slänger sig bröderna ut utan någon som helst säkerhet. Första skivans tema är ”kärlek”, och nog är det den ångestladdade biten av människans tillvaro som penetreras. Låtar som ”Vill ha en fru nu”, Romantisk” och ”Kärleksbulle” avslöjar skivans innehåll. Det är inte på något sätt en mjuk och finstämd skiva. Det är rakt på. Så här känner jag och det talar jag om i ansiktet på dig. Detta till ljudet av skränande saxofoner och enformiga basslingor.

Skivan hålls samman av temat och det ständigt närvarande blåset. Annars så känns detta rätt kantigt och svårt. Det berör mig snarare genom att göra mig irriterad, och kanske är det just detta The Jack Brothers vill. De framkallar känslor i mig. Möjligtvis av det mindre romantiska slaget, men ändock någon form av hatkärlek. Någon form av transcendens i denna så genomlysta värld.

Denna gång har också sången lyfts fram på ett tydligare sätt i bandets låtar. Nästan som i recitation utlägger Johan Kylén texten. Predikar sin misslyckade kärlek i ”Dubbeldöd” och försöker förklara fysisk attraktion i ”Mina länder”.

Detta är ett gott försök till något spännande i en stagnerande musikvärld. Det blir tyvärr inte så spännande som jag hoppats när jag fick nys om bandets idé. Detta är bra och riktigt radikalt. En motvikt till den kärlek som ständigt itutas oss från MTV eller amerikansk college-film. Det här det smutsiga, kanske det luktande, men det som ändå är så fint. För hög som låg. För fattig som rik. För man som kvinna. Frihet, jämlikhet och broderskap!