Vegas V.I.P var fram till ett för ett par veckor sedan ett okänt band för mig. Bildade från Violent Love där sångaren Johnny Violente och gitarristen Matt Mouse Love huserat tidigare. De här promo-låtarna har distribuerats av Last Buzz Record Co från Göteborg. Bandet och låtarna har slagit mig hårt.

Med förebilder som Elvis, Dick Dale och Ennio Morricone, och favoritfilmer som ”Den gode, den onde, den fule”, ”Reservoir dogs” och ”Cry Baby” förstår ni kanske hur bandet låter. Om inte kanske det klarnar med följande citat från bandets webb:

”Things like: Rock 'n' Roll, Twang 'n' Surf, Elvis, Film Noir, and the intention to make it up to date are but a few cornerstones in the concept of Vegas V.I.P”.

Att bandet snor en låttitel från Dick Dale känns inte alls konstigt. Vi snackar alltså polisonger, gitarrer som ibland låter surf och ibland prärie, tvärskön rock-saxofon och ett sjutusan till sväng. Tre låtar med samma driv och känsla. En ganska skoningslös attack av detaljer som får mig att bli nostalisk trots att jag inte har något liknande att bli nostalgisk till.

Jag tänker spontant på skilda artister som Dead Scouts, Stray Cats, Chris Isaak och Robert Johnson & Punchdrunks när jag lyssnar på detta. Det är kul, svängigt och fyller mig med energi. Jag vill köpa pomada-vax, en stor cab och resa genom ändlösa amerikanska prärielandskap med Vegas V.I.P som soundtrack. Jag vill vara Nicholas Cage i ”Wild at heart”.

Nu blir det nog inte så, utan jag får finna mig i att sitta still i rusningen och sjunga med i ”Nightrider”, ”Sideburner” och ”Shake it off”, med det får duga. Vegas V.I.P är ett störtskönt band som jag vill höra mer av. Hoppas det blir snart.