Jag har svårt att lyssna på den här skivan utan att se gigantiska dollartecken framför ögonen. Jag vill att det ska sluta nu. Att de ska låta honom vila i frid. Jag förstår att det aldrig kommer att bli så. Legenden är för stor. Och, samtidigt kan jag inte låta bli att tycka om den här skivan, hur mycket jag av princip än skulle önska motsatsen. Vi tar det från början och förklarar det där med dollartecknen först.

”The Rose That Grew From Concrete” är en skiva där en lång rad mer eller mindre stora artister i ordets breda bemärkelse framför dikter signerade Tupac Shakur. Allt som allt rör det sig om 25 dikter av de 71 som tidigare publicerats i en bok med samma namn. Skivan har tillägget Volume 1, vi kan alltså kallt räkna med minst en uppföljare. Återanvändning och urkramande till sista droppen.

Men, det hela är gjort med en sådan värme och kärlek att jag omöjligt kan tycka illa om projektet. Materialet hanteras med största möjliga respekt och även om långtifrån allt är riktigt bra är det bara någon enstaka som helt faller igenom. Här finns väntade medverkande som Mos Def och Q-Tip, men även mer oväntade namn som countrysnubben Dan Rockett och raggadåren Red Rat (som är bättre här än på egna skivan från i höstas). En riktig joker i leken får man väl ändå säga att Malcolm Jamal Warner får betraktas som, medan Quincy Jones känns självskriven.

Tolkningarna av materialet spänner över ett lika vitt spektrum som de medverkande. Det gör skivan lite svårlyssnad. Jag sätter ogärna på den för att lyssna från början till slut. Ett par stycken i taget däremot funkar utmärkt. Allra mest gillar jag de tolkningar som lutar sig mot spoken word-traditionen och då i synnerhet den svarta politiska grenen. Allra mest gillar jag kvinnorna på skivan, Jasmine Guy, Sarah Jones och Sonia Sanchez. De lyckas alla få materialet att brinna och beröra.

Det gör mig ont att texterna inte finns i det i övrigt utmärkta medföljande häftet. Om orden nu är det viktiga, varför får jag inte chansen att läsa dem samtidigt som någon annan läser upp dem? Jaha, jag ska köpa boken också. Det var ju så det var. Mjölka ur.