Jag har haft svårt att komma Vespertine in på livet. Jag har nog egentligen tyckt om den från början, men jag har aldrig kommit den nära. Nu, några månader efter släppet har jag samma förhållande till den som jag hade efter två veckor.

Det låter så rent och avskalat av Vespertine, men inte nära. Svalt, men inte utan känslor. Uppgivet, men inte hopplöst. Sorgset, men inte negativt. Vackert, men inte skönt.

Jag tror det jag söker efter på skivan är variation, något jag inte finner till tillfredställelse. Det är inte så att det är tråkigt, men jag vaggas in i en alltför lugn och trygg sömn. Hon vrider sig runt mig som en ande. Svävar och stryker strax över min hud. Nära, men aldrig inpå. Jag skulle velat bli rispad ibland, hårt. Med en nagel som skär genom oförberedd och slät hud. Men det sker aldrig och istället följer spår efter spår med vackra, kalla melodier.

På skivan tycker jag bäst om It's Not Up to You, för den underbara känsla hon ger mig när hon går ner i de låga tonerna i refrängen. Det spelar ingen roll att hon gjort det förut, jag ryser av vällust när hon spelar som mest med sin röst. Pagan Poetry måste jag älska för att hon älskar honom, trots att belackare skrattar hånfullt för v-et som nästan låter som ett f. Och varje gång jag sätter på skivan så får jag en varm känsla av första spåret Hidden Place, en lysande inledning. Men, allra bäst tycker jag om ”Undo (Undone Mix)” som släpptes på den officiella sajten strax innan skivsläppet. Kanske för att jag där får variationen jag saknar på skivan. Hur som helst är den lysande, mycket bättre än originalet på skivan, en av årets bästa.

Jag gillar att hon gått vidare, att hon inte bara tagit det gamla konceptet ett varv till. Sånt beteende gör att jag aldrig kommer sluta lyssna på Björk. Och också att jag aldrig kan tycka illa om henne.

Det finns egentligen inga dåliga spår på ”Vespertine”. Kalla mig gärna girig men jag vill i alla fall ha mer. Det räcker inte med bra när hon kan gripa tag och få mig att känna hela spektrat av känslostormar, som hon gjort förut, i olika stilformer. Som det är nu får jag mest ut av Vespertine när mina egna känslor ligger utanpå min hud. Då når anden nästan fram till mig och det är ju det jag vill.