Damien Jurado är en artist i singer-songwriter-traditionen, Hans låtar är ofta små berättelser om vardagliga saker. När han lyckas, hittar han det stora i det lilla. Inledande ”Medication” har en akustisk gitarr i bakgrunden som är så spröd att man nästan glömmer bort att den finns där. Men tillsammans med Jurados varma, lite trötta röst bygger den upp en stämning som fångar lyssnaren. De flesta låtarna fungerar på samma sätt. Jurados röst och ett eller ett par instrument till.

I de starkaste låtarna som ”Medication”. ”Tonight I Will Retire” och ”Johnny Go Riding” är det ett vinnande koncept och Jurado rör sig i samma genre och samma klass som Elliot Smith och Mark Kozelek, när de spelar med minimal sättning.

Rosanne Thomas sång på ”Parking Lot” är en välkommen variation. Hennes röst påminner en del om Sara Isaksson och hon gör ett lysande inhopp. Därefter känns det som om luften går ur skivan. ”Rearview” är mest jobbig att lyssna på med sina ljudmattor och när Jurado börjar rocka i någon slags light-grunge/alternativ-variant i ”Paxil” tappar jag intresset och längtar tillbaka till sättningen gitarr och sång. Men det verkar som om låtarna tagit slut och experimenten tar över. ”Walk With Me” känns mest som ett misslyckat ljudexperiment i lo-fi-stil.

Visserligen lyfter sig skivan ett par klasser i ”December” men det håller tyvärr inte ända till slutet. På knappa 44 minuter ryms inte mindre än tretton låtar av kraftigt skiftande kvalitet. Det som skulle ha kunnat vara en riktigt bra EP är tyvärr en fullängdare som inte känns angelägen rakt igenom.