Vid första lyssningen kan man tycka att Red Snapper låter som ett schysst DJ-set. En välproducerad yta av massor av samplingar, loopar och musikalisk fingertoppskänsla. Fast skillnaden från ett vanligt DJ-set är att det inte alltid är samplingar och när det är det samplar de mestadels sig själva. Den omänskligt feta basgången är ofta i själva verket två och båda spelas av Alie Friends flinka fingrar på en dubbelbas. Takten slås av Richard Thair och gitarrens vinklar och vrår letas fram av David Eyers.

Red Snapper introducerade sång först på sin andra platta ”Making Bones”, till den här är sången integrerad med musiken. De använder sig framförallt av två vokalister. Dels MC Det som lägger en het och hetsig rapp över de svettigaste partierna och dels Karime Kendra som blandar ljuva, svala insatser med heta lustfyllda diton.

Själva har de kallat sin musik för ”Fuck-of Jazz”. Inte för att det egentligen beskriver musiken så bra, men de sträcker ut sitt långfinger och går sin egen väg. Musiken är svårbeskriven. Någon form av dansmusik är det, men den är svår att lägga i ett speciellt fack. Funk, trip-hop, house, reggae, jazz och r'n'b samlas i en implosion av intryck och uttryck.

Samtidigt som diversiteten är en styrka så till vida att man inte tröttnar, så ger den också ett splittrat intryck. Red Snapper har lite svårt att begränsa sig. De vill göra allt och då mister de tyvärr en helhetskänsla. Det är få spår som är dåliga, men de drunknar i varandra. En riktig kanonlåt som ”Some Kind of Kink” borde inte få försvinna så lätt som den gör för mig när jag lyssnar på hela skivan. Och det finns fler såna exempel, även om den är bäst. Fast för att inte verka för negativ så är det värt att nämna att plattan aldrig drunknar helt på grund av den fantastiska basen. Den är faktiskt värd ett inköp bara den.