Jag har varit lite ledsen över att jag inte har kunnat lyssna på The Strollers som jag tycker att de ska låta. Debuten ”Falling Right Down” var nämligen inget vidare producerad, och den energi som bandet visar live var som bortblåst. Som tur är har man lyckats mycket bättre på nya skivan. Nu låter det som det ska. Inte som det gör live, men bra mycket närmare.

Det är nästan skrämmande hur mycket 60-tal de har fått till på nya skivan. Jag var tvungen att sätta på ”The People in Me” med The Music Machine (ett av de band som The Strollers influerats av) bara för att jämföra produktionerna. Visst har The Strollers ett vassare sound, men likheterna är många. Det är just det som många nyare band missar. Ska man spela 60-tals punk, eller 60-tals rock, ska det också låta 60-tal. Och det gör The Strollers. De har riktat in sig på rocken, och har låtit bli psychedelian, vilken gör att man kanske ska beskriva dem som ett punkband eller garagerockband.

De flesta låtarna på ”Captain of My Ship” är bra, tack vare ett smart arrangemang och starka melodier snarare än att de är upphängda på en stark refräng, och det tycker jag om, även om ett par mördarrefränger till skulle ha höjt skivan ett par snäpp. Men det som är bra med den typ av låtar som The Strollers gör, är att de framhäver hela bandet, och att de finns få transportsträckor på skivan.

Om jag skulle hålla fram något med The Strollers som jag tycker beskriver dem bäst, är det vid sidan av nyss nämnda produktion och melodierna Mathias Liljas sång och Henrik Winds Farfisaspel. Utan dessa komponenter skulle skivan inte vara lika tilltalande.

The Strollers skall höras live. Där är de som bäst. Men ”Captain of My Ship” är ett bra surrogat.