Jag hade gjort som alla andra som försökt, köpt de stora titlarna men aldrig riktigt fastnat. Jurassic 5s första LP slog ner som en bomb för mig. Där var det. Allt gick ihop och jag förstod. Och där var min riktiga början. De första tio-femton skivorna i hiphop-avdelningen av min skivsamling var aldrig och kommer aldrig bli lika viktiga som den. Där hittade jag det jag hoppats att hitta.

J5 har flow som får det mesta att blekna. DJ Nu-Mark och Cut Chemist är tillsammans en oslagbar kombination av beats, rytmer och sköna scratchar. Akil, Chali 2Na, Mark 7 och Zaakir (Soup) rappar i stämmor och skapar harmoni med sina fyra röstlägen och lekfullla rim när de inte spottar rader med samma excellens alla fyra var för sig.

På ett negativt humör kan jag irritera mig på deras aningen händelselösa ljudbakgrund. Beatsen går på och basen känns ibland som den trampar vatten. Men oftast ser jag att det inte är det viktiga. Det är i förgrunden det händer. Både i framförandet och i produktionen. Jag menar, skulle allting utom rappen vara trist skulle det fortfarande vara jävligt bra. Men det är inte så. Bakgrunden är aningen statisk, men på det ligger ett lager av nyfikna infall och intelligenta cuts. Det är där J5s två DJs gör det stora jobbet.

Skillnaden mellan debuten och ”Quality Control” är ett aningen tyngre och mörkare sound. Borta är lite av lekfullheten, lite av leendena i mungipan. Deras år i branschen har gjort dem bittra och detta är det vanligaste temat på skivan. På debuten undervisade de, nu förbannar de och vill visa var skåpet skall stå.

Jag har svårt att släppa förbi den här plattan i turordningen, debuten står fortfarande först. Även om de själva ser det här som deras riktiga debut, deras första sammanhållna skiva. Singeln och titelspåret ”Quality Control” är definitivt inte det bästa spåret på skivan. Inledningen ”The Influence” med lån från Sugar Hill Gangs ”Giggalo” sätter sig direkt, ”Lausd” och hårda ”Contribution” är bäst av attackerna på nöjesindustrin. I ”The Game” vinner de en verbal basketmatch mot alla sina motståndare när de tar med dem till korgen som vore de Doc J. Det finns ytterligare en handfull spår som får mig att glömma var jag sitter eller står – med beats som får själen att le, benen att studsa och hjärtat att byta rytm.

Det är fortfarande otroligt bra. Och jag tror verkligen att det som hände mig kan hända flera. J5 kan vara nyckeln till en ny genre att njuta av och det är det värt. Lyckokänslan i det jag fann har fått mig att våga leta och finna flera, som Mos Def, Blackalicious etc. Så om du inte redan förstått, försök. Det finns där. Om du redan är frälst vet du redan att du skall ha den här, då behöver du inte mig.