The Walkabouts, med Chris Eckman och Carla Torgerson i spetsen, följer upp förra årets ”Trail of Stars” med cover-albumet ”Train Leaves at Eight”. Med ny basist och trummis, Joe Skyward (bas) och Brian Young (trummor), bägge med förflutet från The Posies levererar bandet 14 starka låtar, alla skrivna av låtskrivare från Europa.

Seattle-baserade The Walkabouts har under större delen av nittiotalet haft framgångar på den här sidan Atlanten. Mycket beroende på att bandet ligger på tyska skivbolaget Glitterhouse, och att de hämtat inspiration från den europeiska låtskrivartraditionen. Det här albumet kunde lika gärna döpts till ”Songs from Continental Europe”, menar Chris Eckman, och det ligger mycket i det. Bandet har valt ut låtar av bland andra Mikis Theodorakis, Jacques Brel, Deus och svenska Stina Nordenstam. Ett antal välmeriterade gäster återfinns dessutom på albumet, bland andra REM:s Peter Buck och Danny Barnes från Bad Livers.

1993 släppte The Walkabouts ett liknande album, med covers hämtade från den amerikanska traditionen. Resultatet blev en smakfull hyllning till gott låtskrivande. Den här gången är inte resultatet sämre. Inledande ”Train Leaves at Eight” (”To treno fevgui stis okto”, Mikis Theodorakis), med blödande violin och smäktande dragspel är så vackert att förväntningarna skjuter i höjden. Sedan levereras en strid ström av melankoli, smärta, skönhet, känslor en rad låtar som får mig att inse att jag måste utöka min skivsamling. De sju första låtarna härrör från södra och östra Europa och får mig att vilja sätta mig på första bästa tåg till Balkan. De sju avslutande låtarna har sitt ursprung i mellersta och norra Europa. Bland annat gör bandet en version av ”Death's Threshold Step #2″, av Al Byström, frontfigur i utmärkta norska Midnight Choir.

I brevet som följde med mitt recensions-exemplar av albumet berättar Chris Eckman om varje låt, och det märks verkligen att bandet känner för de låtar de valt ut. Med den största respekt presenteras de olika låtskrivarna. Synd att inte denna information fanns med i skivkonvolutet, eftersom jag tror många Walkabouts-lyssnare hade kunnat upptäcka nya artister.

Chris Eckman och The Walkabouts har en enorm känsla för musik. De gör allting med värdighet och tyngd, och lyckas göra dessa europeiska låtar rättvisa. De gör de så bra att jag tvingas ge upp min traditionella motvilja mot melankoli under sommaren. Hösten får gärna komma nu. Igen.