En del av hiphopkulturen som ännu inte riktigt slagit igenom på allvar i Sverige är försäljningen av blandband eller mix-tapes. I USA är mix-tapes en lika integrerad och naturlig del av hiphopkulturen som graffiti eller breakdance. Det är en hård kamp mellan olika DJ:s om vem som kan göra den bästa mix-tapen. Men då handlar det inte bara om att vara skicklig med skivspelarna utan det handlar minst lika mycket om vilka MC:s man fått att ställa upp på just sin mix-tape. Ju fler och vassare, desto bättre. Oftast handlar det om att de freestylar en minut eller så var, sedan klipper och klistrar DJ:n ihop alla beats och rhymes till en så bra 90-minuters tape han bara kan. De färdiga mix-taperna kopieras upp och säljs sedan oftast direkt på gatan.

Eftersom gatan är den vanligaste försäljningsplatsen blir det ännu viktigare att göra en så eftertraktad och bra tape som möjligt. Ju fler som köper och gillar ens mix-tape desto fortare sprids ryktet och desto fortare lägger folk ens namn på minnet. Och precis som med MC:s och breakers finns det DJ:s som över åren fått en närmast legendartad status inom genren. En av dem som tillhör den kategorin är Tony Touch. Ett exempel på hur stor han är, är att han, när han skulle släppa sin 50:e mix-tape, lyckades få 50 av de bästa MC:na att ställa upp på den. Något han upprepade på de två efterföljande banden. Förutom att han är en fena på att sätta ihop schyssta mix-taper är Tony Touch också ofta anlitad som klubb-DJ och då inte sällan som representant för The RockSteady Crew.

Med tanke på hans bakgrund är det föga förvånande att Tony Touch, när han nu släpper sin fulllängdsdebut på skiva, valt att till stor del lägga upp den som en av sina mix-taper. Han står för det mesta av mixningen, delar av produktionen och lägger här faktiskt också några rhymes i ”The Return of the Diaz Brothers”, första singelsläppet från skivan. Innan han började ägna sig mixning på heltid var Tony Touch MC i en rapcrew så det är inte första gången han står bakom micken. Men förutom några enstaka tillfällen överlåter han rappen till sina gäst-MC:s. Och det är en näst intill löjligt namnkunnig gästlista han har fått ihop. Smaka bara på de här namnen. Flipmode Squad, Wu-Tang Clan, D.I.T.C., Big Pun, Eminem, KRS-ONE och The Beatnuts. Det är några exempel på storheter som ställt upp på ”The Piece Maker”.

Till skillnad från på mix-taperna får de här hela låtar till sitt förfogande, inte bara göra korta inhopp. De fogar och mixar sedan Tony Touch ihop till en sammanhållen enhet. Samtidigt har alla gästerna satt sin personliga prägel på insatserna. Coola Cypress Hill-spåret ”U Know the Rules” bygger på en dov tung basgång, Flipmode Squad levererar ettriga rhymes och bounciga beats och Big Daddy Kane, Kool G Rap och KRS-One bjuder på hotfull betongkrossar-hiphop i ”Class of '87″. Men oavsett om det är östkust, västkust eller ingen kust alls, finns där något i varje låt som visar att Tony Touch varit inblandad på ett hörn. Det kan vara en scratch, ett beat eller något annat, men det märks.

Det är svårt att misslyckas med en sådan line-up som på ”The Piece Maker” och mycket riktigt bjuds man också genomgående på riktigt bra hiphop. Men trots det och trots att Tony Touch gjort sitt bästa för att hålla ihop den kan inte skivan just tack vare alla sina influenser bli något annat än splittrad. Touch har utan tvivel gjort ett styvt jobb och låtarna faller på ett naturligt sätt in i mixen men man hajar ändå till när man kastas mellan genrerna. Samtidigt är ju också det en del av charmen med skivan och antagligen en del av grundtanken med den. Man märker också snabbt att det inte är någon pengahungrig producent som ligger bakom utan att allting är gjort med en genuin kärlek och respekt till musiken.

Mest svänger det i de groovigare spåren som ”No, No, No” och ”I Wonder Why”. Men också De La Soul och Mos Def samarbetet, ”What's That?”, där de rappar på spanska hör till skivans bättre. Roligast är annars ”P.R All-Stars” där Touch låter ett helt gäng spansktalande MC:s köra igång. Förvisso förstår jag inte ett ord av vad som sägs men att det svänger går inte att ta miste på. Fast bäst är titellåten där Gang Starr på mindre än tre minuter ändå lyckas dominera resten av fältet.

”The Piece Maker” visar att Tony Touch är en vass mixare och att han har fingertoppskänsla när han sätter ihop sina hiphopblandningar. Däremot säger inte skivan så mycket om hans kunskaper som producent och DJ vilket är lite synd. Det kanske kommer nästa gång.

Men är man ute efter en samlingsskiva med exklusiva spår från många av de stora namnen på hiphopscenen idag, som dessutom satts ihop med stor omsorg och kunskap, tycker jag definitivt man ska kolla upp ”The Piece Maker”.