”If they're knocking the Bible,
Be sure they are bent.
Just see, and you'll understand
The book is heaven sent”
”The Bible”

Med ett omslag som känns som en pamflett man kunde ha fått av någon på hörnet av Drottninggatan/Tegnérgatan (klassiskt freak-hangout i Stockholm), i svettig kostym och glasartad blick, och texter som den ovan skrivna på en gammal skrivmaskin, och bifogade i konvolutet, skulle den här skivan kunna kvala in till både tätning av sommarstugan och förvaring i kassaskåpet. I originalutgåva är det dock det senare som gäller. Denna, i de mer vrickade samlarkretsarna högt aktade klenod, finns nu tillgänglig för en något bredare allmänhet, tack vare Subliminal Sounds.

Varför alltid intressera sig för det kexigaste, konstigaste och inte nöja sig med allt det fina mainstreamutbudet har att bjuda på? Duger inte Lou Reed eller Neil Young om du absolut vill höra musik från 70-talet? Eller om du frågar snällt i skivaffären så kanske du kan beställa en Gram Parsons! Eller är det så att du tror att du imponerar på någon annan än din mjälliga polare som du umgås med bara för att hålla koll på att han inte köper något konstigare än dig?

Eller är det kanske så att det även förr i tiden var så att det bakom varje Offspring fanns en massa riktig musik? Att det fanns folk som inte gick och väntade på att ”få skivkontrakt”, utan gav ut musiken själva?

Det hade nog inte varit helt omöjligt för herr D.R. Hooker att få ge ut en skiva på ett lite större bolag om han hade bott någon annanstans än New Haven, Connecticut. Till exempel Kalifornien. Man får dock en känsla av att han inte hade tid med att flytta dit, utan gav ut skivan själv i stället. Året var dessutom 1972 och hade man inte redan gett sig av så kändes det nog för sent.

Försent är lite känslan med hela den här skivan. Många av låtarna är klassisk psykedelia, och tillverkningsåret till trots, nästan helt befriad från något tungt blues-gung. Min favoritlåt på skivan är dock en väldigt tillbakalutad sång om faran och onödigheten med laster som cigaretter, sprit och ”The hard stuff”, med vackra blåsarrangemang som lämpar sig för avspisning i just en bar! ”Forge Your Own Chains”, är titeln.

I övrigt är det här en skiva för folk som gillar sin psykedelia spretig, dramatisk och full av billiga effekter. Det kan ju låta negativt för en del, men faktum är att det hela framförs av verkligt sköna musiker. Här och var dyker det även upp några lalliga solskensballader.

Även om många av låtarna känns som om de är skrivna några år innan D.R. blev en Born Again Christian så har hans polare under tiden passat på att både bli bättre på att spela och dessutom skaffa sig nya roliga ekoboxar och synthesizers.

När jag ringer till Stefan Kéry, som driver Subliminal Sounds, för lite mer info om karln får jag inte veta så mycket. Stefan stod under en period, då den här skivan skulle ges ut, i kontakt med D.R. Han satt då, typiskt nog, mest vid sin dator och sysslade med diverse kaosteorier. Efter ett tag upphörde dock kontakten och då Stefan till slut får tag i hans fru antyder hon att det kan ha att göra med skivdistributörens tel nr som ju slutar med siffrorna 666. Vid ett annat tillfälle hade någon sökt honom i hans lägenhet i New York och bara funnit ett kylskåp med en flaska whisky och några hundra LSD-trippar. Illa. Tråkigt att höra faktiskt. Men en bra skiva gjorde han i alla fall det där året-72.