Första gångerna jag hörde Pst/Q hatade jag honom. Verkligen hatade. Jag förstod inte va fan han höll på med. Jag blev arg på göteborgskan. Jag blev förbannad för att hans flyt var helt uppåt väggarna. Jag vägrade lyssna. Vägrade. Hatade. Spolade ner.

När jag nu tvingar mig själv att lyssna och ifrågasätta ”Pluralis Majestatis EP” vänder jag lite. Efter att par genomlyssningar öppnas mina öron. Jag vänjer mig vid Pst/Q:s säregna flyt (som fortfarande inte följer beaten, som fortfarande kan irritera mig). Jag lyssnar och tar in, istället för att stöta bort och slå ifrån mig. Resultatet blir att jag fastnar för ett par av låtarna. Rejält. Framförallt ”Suverän” och ”Tid att göra upp räkningen”. De två inledande spåren, ”Jesuskomplex” och ”Jag -97″ klarar jag fortfarande inte av. Där hamnar flytet i rimmen för långt från beaten för att jag ska klara av det. Jag pallar inte.

Pst/Q rappar fort. Fortare än någon annan på svenska. Han gör det för att han har för mycket att säga. Han har så många ord som ska få plats på så kort tid att han måste rappa fort. Det är i mångt och mycket det som gör att han missar ibland, att det inte svänger. Det blir ofunkigt helt enkelt. Vitt.

Musiken, beaten, kommer dels från Looptroops DJ Embee, dels från DC. Båda gör bra ifrån sig. Tuffast av alla låtarna är tidigare nämnda ”Suverän” som även gästas av Kristus, som bidrar med skön scratch. Helhetsintrycket blir ändå splittrat. Två kalasbra låtar, två som inte är särskilt bra och en som är ok. Men, jag vill höra mer. Det känns som om Pst/Q har mer att ge. Det här är bara början.