Blacknuss Allstars har blivit bara Blacknuss. Det är nog en stor del av förklaringen till hur ”3″ låter. Det som började som ett kul projekt, något utöver de vanliga sysslorna, har helt plötsligt blivit blodigt allvar. På riktigt. Det är det här eller inget. Hjärna och motor i Blacknuss är Martin Jonsson, en person jag har stor respekt för. Jag gillar verkligen Martins inställning och musikalitet. Men, när han nu inte längre får stångas med galenpannor som Christian Falk och Esbjörn Svensson har han blivit feg. Blacknuss har blivit platt.

Trots att Allstar-märket försvunnit är det gott om gamla kändisar från Allstar-tiden med, ADL, Swing och Nai-jee-ria till exempel. Dessutom gott om intressanta nykomlingar i sammanhanget, som David's Daughters och Swahili. Men, det hjälper inte. Och trots att ADL är min stora favorit bland svenska rappare klarar han inte att lyfta den här skivan.

Produktionen är så välpolerad att jag får ont i ögonen. Allt är så perfekt och felfritt att det halkar rakt genom huvudet utan att jag lägger märke till det. Jag som hoppades så mycket på den här skivan efter redaktionens lyriska ord efter mötet med Blacknuss på scenen i Malmö under Popstad. Jag hoppades att det sväng och den funk det pratades om skulle ha lyckats krypa in i skivan, men icke. Det här är trist – inte förutsägbart, men tråkigt. Det gör lite ont att medge faktiskt. Jag gillar inte det här. Det är för snällt och Sverige har bättre att erbjuda idag. Konkurrensen kräver mer än så här.

Jag hoppas att ADL får göra sin egen grej igen snart. Jag hoppas att Swing får släppa nåt bra i eget namn. Jag hoppas att Martin Jonsson kommer igen och slår ett slag för den svettiga funken igen, att han lägger den här Wash & Go-soulen på hyllan. Jag vill definitivt höra mer av David's Daugheters. Men, bortom första singeln ”Thinking of You” finns inte så mycket att hämta här. Nu glömmer vi det här och ser fram mot nästa skiva istället.