Min första reaktion när jag fick den här skivan i handen var: ”Va! Får jag!?” Jag hade inte riktigt tänkt tanken att jag skulle få recensera Caesars Palace. Visst, jag hade tjatat om att få recensera en rockplatta ett tag. Men, Caesars. Skoj.

Det tog ganska lång tid innan jag tog till mig föregångaren ”Youth is Wasted on the Young”. Eller egentligen inte. Det tog bara lång tid innan jag lyssnade på albumet. Det tog lång tid att falla pladask. Opolerat – svängigt – kaxigt. Rock! Så kändes det då.

Den här gången låter det lite annorlunda. I pressreleasen står det saker som ”dub”, ”Phil Spector”, ”fuzz” och ”krautrock”. Massor av termer som mest gör att man kan hitta precis vad som helst, skriva vad som helst, och göra det här mer komplicerat än det är. Det är fortfarande rätt enkelt. Caesars Palace rockar. Duktigt.

Visst, det finns lite mer att upptäcka den här gången. Ljudbilden är lite mer komplex. Fast tro inte att Caesars förvandlats till någon sorts postrock. Långt därifrån. ”Cherry Kicks” är en skiva som doftar sjuttiotal lång väg. Flummigt sjuttiotal. Gitarrerna tar ofta varsin väg, medan den ena följer låten drar den andra iväg åt ett helt annat, eget, håll. Farfisaorgeln är ständigt närvarande och livar upp. Det finns flöjter, handklapp, tamburin och perfekta bakgrundsvrål som hamnar precis ett halvt taktslag fel.

Öppningsspåret ”Right About Time” har redan hunnit bli en favorit, det klart punkigaste spåret på skivan. ”Spill Your Guts” är ännu en fartig sak som klistrat fast, precis som första singeln ”Cherry Kicks”. Gemensamt för dessa tre är att de skrivits av Cesar Vidal.

De flummigare, långsammare sakerna kommer alla från Jocke Åhlunds hjärna. Kanske har han hunnit få ur sig den mesta rocken i Teddybears. Kanske är han mer intresserad av att utforska andra domäner. Riktigt oväntat är det att Caesars valt att spela in den osläppta Teddybears-låten ”Punkrocker”. Jo då, den ska vara med på Teddybears album också. Dessutom kommer den att finnas med på Rusiaks album under namnet ”Hiphopper”. Jag mindes den som bästa låten under den senaste Teddybearskonserten här i Örebro. Drivande, men stramt återhållen. Omöjlig att stå emot. Refrängen satt redan när den dök upp andra gången. Här är den långsammare och inte lika direkt. En liten besvikelse baserad på högt ställda förväntningar.

”Cherry Kicks” är ett album jag kommer att lyssna på ofta. Det har mycket att ge, ändå känns det direkt. Jag sjunger redan med i de flesta låtarna och det finns gott om ljud och infall att upptäcka. Rock!