Tori Amos har mycket att berätta och jag lyssnar mer än gärna. Denna gång känns det dock som om hon inte riktigt bestämt sig för vad det är hon vill säga. Dessutom verkar hon vara osäker på hur hon ska berätta det.

”To Venus and Back” kom till mest av en slump. Egentligen gick hon in i studion för att sätta ihop en b-sidesamling, men så föll andan på och det blev en helt ny platta istället. En annorlunda Tori-platta. Egentligen två plattor.

Oftast vilar flygeln helt, eller håller sig i bakgrunden. I stället dominerar diverse elektroniska ljud. Sampling på sampling slåss om uppmärksamheten. Rytmer som stjäl örats koncentration från texterna.

Ibland fungerar det. ”Suede” är en minimalistisk slow-mohistoria med en bubblande rytm i botten och Toris sång överst i produktionen. Kombinationen av organiskt och syntetiskt är spännande och intressant.

Tyvärr är låten mer eller mindre ett unikum på plattan. De mer konservativa låtarna ”Spring Haze” och ”1000 Oceans” fungerar bra mycket bättre än de mer nymodiga experimenten. Tyvärr ska tilläggas – för det hade varit roligt om det hade lyckats med nya grepp.

Trots att ”To Venus and Back” har bott hemma hos mig länge och jag gjort upprepade försök att ta den till mig, går det inte.

Så långt ”Orbiting” som studio-cd:n heter. ”To Venus ans Back” innehåller även en live-cd, ”Live – Still Orbiting”. Den spelades in under 1998 på ”Plugged”-turnén. Den första turnén som Tori använt sig av medmusikanter live. Den är flera klasser bättre och visar den nerv som är hennes största tillgång.

”Cornflake Girl” om man säger så.